Årets viktigaste politiska händelse har inletts: det kinesiska kommunistpartiets tjugonde nationella kongress. Xi Jinping kommer att väljas till ordförande för partiet för en tredje mandatperiod. Men han sitter inte ohotad.
Propagandan går för fulla muggar i Kina. Ordförande Xi är en folkets man. Han förstår alla minoriteter, från äldre och funktionshindrade till etniska grupper. Han är deras vän. Xi är folkets ledare.
Möjligen är propagandan ett svaghetstecken, han försöker signallera till sina rivaler att hålla sig undan precis som Mao under kulturrevolutionen räddade sig kvar vid makten genom att vädja till folket. Xi har inte heller levererat på flera av de löften han har avgivit och landets hårda noll covid-policy har orsakat ett ekonomiskt fall som inte har setts på länge.
Kanske är det därför han har höjt tonläget mot Taiwan, den fredliga demokratiska ön som har oturen att ha en stor och aggressiv diktatur till granne. Xi återupprepade i sitt tal till kongressen att Kina har rätt till Taiwan och att man kan ta ön med våld om det inte går på fredlig väg.
Självklart går det inte på fredlig väg. Taiwaneserna har inget som helst intresse av att ge upp sin demokrati och frihet. När Taiwan i förra veckan firade sin nationaldag dubbeltian, 10 oktober, hade jag förmånen att vara på plats. I ett soligt Taipei hörde jag president Tsai Ing-wen återigen poängtera att det inte finns utrymme för kompromisser kring landets självständighet.
Och de taiwaneser jag pratat med speglar samma bild. Få verkar vara oroliga för att Kina faktiskt ska anfalla Taiwan. De är medvetna om risken men tänker inte låta det påverka hur de lever sina liv. Men de känner hotet och är villiga att göra allt för att undvika det och för att skydda sig om hotet ändå realiseras.
Ulf Kristersson nämnde hotet mot Taiwan i sin regeringsförklaring. Det bådar gott. Sverige är likt resten av världen beroende av Taiwan. Företaget TSMC är världens största tillverkare av halvledare och totalt dominerande vad gäller den mest avancerade tekniken. Ett krig skulle lamslå världen. Många produkter skulle inte längre kunna produceras och världsekonomin skulle störta ned i avgrunden.
Kina skulle förstås också drabbas, men Xi har andra perspektiv som gör att det ändå kan vara värt det. Ett anfall mot Taiwan är lika lite omöjligt som ett krig i Ukraina. Vi måste bidra till att förhindra detta.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.