Stenkullen ligger intill E4 i höjd med Åby.
I kväll (tisdag 20 december) sänds dokumentären ”Mitt livs hotell” på SVT 1. Den handlar om Maria Svensson, som äger och driver Stenkullens hotell i Åby.
I första scenen beskriver filmaren Jenny Widell en upplevelse som nog många har haft: ”Det är något med det där gamla hotellet, precis vid E4 utanför Norrköping. Jag har åkt förbi där så många gånger. Och varje gång har jag undrat – bor det någon där? Är det ens ett hotell fortfarande?”
Den frågan öppnar berättelsen om Maria Svensson. Liksom sina föräldrar driver hon Stenkullen. Specialiteterna är sedan dess oxfilé och gös.
Det som verkar locka många till Stenkullen är att det är som att kliva in i en annan värld – och tid. I dokumentärfilmen utropar gäster förtjust: ”Det känns som man är tillbaka hundra år i tiden.”
Scenerna är många från den gamla parken, salarna och gästrummen. I dokumentären vävs dåtid och nutid samman. Många är inslagen av gamla filmklipp från tiden då hotellverksamheten blomstrade på Villa Stenkullen – detta väldiga hus ursprungligen byggt som privatbostad åt den rika Swartz-familjen.
Villans läge på Kolmårdens sluttning har även inbjudit till en stor park- och trädgårdsanläggning. Den svenska trädgårdskonstens kanske främst lysande stjärna någonsin – Rudolf Abelin – beskrev det i en artikel från 1921 som en paradisisk plats med doftande äppelträd, stolta ekar, resliga furor och blommor.
I dag är lustgården brutalt delad av E4:an. I SVT-dokumentären berättas om hur motorvägen byggdes rakt genom fastigheten när Maria Svensson var ung. Hennes pappa förfärades över hur nära vägen kom huset. Och hon berättar om hur hennes föräldrar satt och väntade på att deras mark skulle tvångsinlösas inför vägbygget.
Den förfäran Maria Svenssons föräldrar kände över motorvägsbygget känner nu hon inför planerna på Ostlänken, skriver Edvard Hollertz.
Om något är dokumentären ”Mitt livs hotell” en berättelse om den lilla människans utsatthet inför staten. För våndan har gått i arv. Den förfäran Maria Svenssons föräldrar kände över motorvägsbygget känner nu hon inför planerna på Ostlänken. År efter år försöker hon få klarhet i formerna för järnvägsprojektet och hur det kommer att påverka Stenkullen. Men från Trafikverket ges inga klara besked. Hon fortsätter att sväva i ovisshet. Under tiden kan hon inte planera för framtiden. Det lär ha bidragit till att göra Stenkullen till en tidskapsel.
Maria Svensson är den andra generationen på samma plats att lida av statliga infrastrukturplaner som inte verkar ta större hänsyn till människorna som bor och verkar där vägarna ska fram. Hon är inte ensam. Ostlänken – hur efterlängtad den än är – river upp ett sår i Östergötland. Där den planeras att dras fram finns människor som likt Maria Svensson tvingas sätta sina liv på paus.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning