Rysslands president Vladimir Putin. Sinnebilden av en korrupt ledare, med det krig han inte ens kunde ta i sin mun, det var en ”specialoperation”. Navalnyj är det senaste tragiska beviset för hur långt ner i rättsrötans avgrund en regim kan sjunka. I USA står presidentkandidaten Donald Trump åtalad, nu även partiellt dömd, för allvarliga ekonomiska och sexuella brott. Det visar hans extremt relativa syn på lagars och reglers giltighet, i fråga om honom. Ändå levererar han promenadsegrar i stat efter stat.
FN:s organ i Gaza, UNRWA, har fått biståndsutbetalningar pausade från flera länder, bl.a. Sverige, sedan flertalet anställda misstänks för inblandning i oktobers attentat mot Isael. Lastbilar med humanitära förnödenheter rullar in på Gazaremsan, men inte ens i ett inferno av mänskligt lidande förmår människor stå för heder och det goda. Varor som skulle gå till hungrande barnamagar säljs till ockerpris på den svarta marknaden. Magstarkt, är dagens understatement.
I Sverige förfasas vi över korrutionen bland företag och kulturer i andra länder. Men, handen på hjärtat – hur lever vi upp till det här i vårt eget samhälle? Enligt organisationen Transparency International har Sverige halkat ned till plats 6 på listan över lägsta korruption bland världens stater. En hög placering ännu, men tidigare låg vi alltid topp 3. Och den sjunkande trenden lär bestå, för vi ser oroande tecken i tiden.
I höstas dömdes en kvinnlig domstolsanställd med koppling till gängkriminella för bl.a. brott mot tystnadsplikt. I politiken används fult tjuv- och rackarspel för egen vinning eller för att manövrera bort andra som upplevs som hot mot egen karriär eller maktbas. Kd:s Europaparlamentariker Sara Skyttedal verkar ha fallit på eget grepp, när hon petats från vallistan och då valt att lämna partiet. Eller är hon offret, vilket hon själv hävdar? Utmanövrerad av en makfullkomplig partiledare i Ebba Busch. Vem ska man tro på? Innerst inne vet bara Skyttedal och Busch själva vad som hände och vilka bevekelsgrunder den ene eller den andra hade för sitt agerande. De får båda också leva med den vetskapen, vad de gjort för illa mot andra människor eller varandra i syfte att nå eller behålla sin makt.
På det lokala planet väcker ledande politikers agerande frågor, nu senaste tiden från Liberalerna. Men vem vet sanningen? Kan personer med aspiration på makt dra nytta av att framställa partikollegor i dålig dager offentligt? I näringslivet talas ofta om vikten av en jämställd fördelning av högre poster. Men, antalet kvinnliga börs-vd:ar minskar. Och hur många kvinnor öppnar faktiskt dörren för en annan kvinna? Med många år i yrkeslivet är bilden att det varit männen som öppnat dörrar, medan kvinnorna stängt dem.
Ovan kanske avfärdas med att detta inte räknas som korruption, att det snarare är fråga om strukturer som förstärker beteenden i olika riktningar. Men det håller inte! För vad bär upp en struktur, en kultur? Jo, människor! Ingen fristående kraft som uppstår i tomma intet, i vissa länder mer än andra. Nej, det är vi människor som skapar korruption. När vi tillåter personer att slira på god ordning, hederlighet och integritet för egen vinning.
Så länge det ryska folket inte reser sig mot Putins styre, består denna varböld till regim. Så länge det palestinska folket inte vänder sig mot Hamas, kan de som skapat kriget fegt ta skydd i tunnlar, medan de som beskjuts och hungrar får stå hjälplösa kvar. Och så länge vi böjer oss för ohederlig beteende bidrar vi till att skapa ett korrupt system, även i Sverige.
Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.