Det finns bra rapmusik som inte har något alls att göra med den gängkultur som har plågat landet i flera år. Men den som lyssnar på den vålds-, drog- och brottromantiserande svenska gangsterrappen stödjer gängen som skjuter, spränger och allmänt förstör samhället.
Att kalla dem musiker är onödigt vänligt. De är i regel gangsters som också gör musik. Och genom sin musik glorifierar de inte bara den destruktiva livsstilen som gör allt detta möjligt utan gör också reklam för det egna och det tillhörande gängets våldskapital. Gängen tjänar mycket på att ha framgångsrika rappare knutna till sig.
Alla som lyssnar vet förstås inte att en rappare hör till ett visst gäng, men många gör det och de som är en aktiv del av gänglivet vet det definitivt. Framgångsrika låtar är som pr-segrar. Ett tecken inte bara på att man faktiskt är farliga utan även på att man är häftiga och inne.
Det sägs ibland att rapparna bara skildrar sin verklighet. Det är ju nonsens, åtminstone i bemärkelsen att det skulle spela någon roll. En IS-terrorist som laddade upp videos på Youtube när de halshögg homosexuella blev inte därigenom en influencer. Han var fortfarande en extremist. På samma sätt är dessa människor fortfarande först och främst gangsters.
Och vidmakthållandet av den här kulturen är avgörande för deras möjligheter att växa och stärka sin makt ytterligare. Bilden av den dödliga, pistolviftande knarklangaren som har halvnakna brudar han inte respekterar för fem öre hängande i klasar runt sig signalerar framgång, respekt och status.
Det är så gängen lyckas rekrytera nya förmågor. Den mindre förskönande bilden där kontinuerligt våld och drognyttjande skapar en paranoid tillvaro där man aldrig vet om man överlever till nästa födelsedag men i bästa fall till slut kan se fram emot ett hyggligt fängelsestraff lockar liksom inte mycket.
Därför behövs en mer enad front mot den här så kallade kulturyttringen. Vuxna bör klara av att se och förstå de här sambanden, men det är betydligt svårare för barn och unga. Där krävs faktiska uppfostringsinsatser från föräldrar som förklarar vad det får för konsekvenser när man lyssnar på de här rapparna på Spotify eller kollar deras videor på Youtube. Det bidrar till bomben i trapphuset ett par områden bort. Till den gömda pistolen på förskolan. Och till alla skjutningar.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.