Det är fredag eftermiddag på köpcentret Emporia i Malmö. Helgkänslan börjar infinna sig. Det kryllar av besökare. Det finns många skäl att gå till Emporia. Några letar nya kläder inför kvällens begivenheter, andra är på jakt efter en paus med tillhörande kaffe och kaka. En ung man kliver dock in med ett mörkare sinne.
Blott 15 år gammal är pojken redan medlem av ett kriminellt gäng som terroriserar staden. Men han är inte nöjd. Han är ambitiös och vill uppåt. Det är därför han är här. Detta är hans stora dag, hans chans att bevisa sig. Pojken kliver in i köpcentret och identifierar sitt offer – en 31-årig ledare för ett annat gäng. Han börjar skjuta vilt omkring sig. När dammet har lagt sig visar det sig att han lyckats i sitt uppsåt. 31-åringen är död. Att pojken dessutom allvarligt skadat en turistande kvinna spelar mindre roll.
Att öppna besinningslös eld i ett fullpackat köpcentrum är ett oerhört allvarligt brott. Ett som pojken begått avsiktligt och med något slags insikt om vad det är han gör. För detta brott kommer han att bestraffas milt och belönas rikligt. Han har gjort det som på gängspråk kallas att brösta en fyra för att bli en hundragubbe. Det vill säga mörda någon, få maxstraffet på fyra års sluten ungdomsvård och sedan komma ut med mycket hög rang i gänget. En enkel ekvation för våldsamma unga män.
En del av problemet är förstås ungdomsrabatten som gör att unga straffmyndiga bedöms betydligt mildare. Det har funnits en del skäl för detta tidigare i historien när ungdomsbrottslingar ofta var relativt vanliga diton som kommit lite på glid. När 15-åringar är förhärdade gängkriminella som skjuter i köpcentrum är rabatten dock skadlig. Den trycker ned det dödliga våldet i åldrarna. Särskilt sedan regeringen tagit bort ungdomsrabatten för grövre brott begångna av unga vuxna över 18. Detta påpekades redan då men regeringen lyssnade inte för den ville inte gå längre.
Riskkalkylen måste förändras. Straffet är inte nära att motsvara brottet vilket gör det lockande att begå det. Anta att 15-åringen hade riskerat 20 år till livstid för dådet. Då vore det inte lika självklart längre, om man var tvungen att brösta en tjuga. Det är vad som behöver göras för att vi ska börja komma till rätta med detta problem som bara växer.
Dessvärre har S visat sig oförmögna att göra något av det som behövs. Lyckligtvis är det val snart.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.