Det är förvisso lätt att veta bäst när man står med facit i hand. Men kravet på lärarlegitimation blev tyvärr ett misslyckande. Legitimationen låser läraryrket till en utbildning som på många sätt sjangserat och det ger inte lärarna högre status.
På grund av kravet på legitimerade lärare finns det nu 477 grundskolor där inte ens hälften av lärarna anses behöriga, rapporterar Dagens Samhälle (9/11). Men är det skolans egentliga problem?
Enligt Skolinspektionen råder det i dag ”en alarmerande brist på legitimerade och behöriga lärare”. Det borde inte vara att en skola har många obehöriga lärare som ger skäl att stänga. Det avgörande är att eleverna utvecklas och lär sig det de ska, säger Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbunds vd. Något som kan låta så självklart har tyvärr hamnat i skymundan i dagens skoldebatt.
Enligt Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och redaktör för boken Kunskapssynen och pedagogiken – varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas (Dialogos förlag 2017), beror skolans problem inte på driftsform, lärarkompetens eller ordningsregler.
Förutom Henrekson skriver även Inger Enkvist, professor emerita i spanska, Martin Ingvar, professor i integrativ medicin, och Ingrid Wållgren, doktorand i idé- och lärdomshistoria, och argumenterar för att debatten om skolan oftast missar det allra väsentligaste: kunskapssynen.
Vad var det då som gick fel? Självfallet beror skolans problem på flera saker. Men för att förbättra läget bör man titta på hur man kan lösa det hela genom läroplanerna. De lägger felaktigt fokus på postmoderna teorier när man i stället borde satsa på en välstrukturerad miljö med tydliga, instruerande lärare så att eleverna kan koncentrera sig på att lära.
Pedagogiskt nog lyfter Henrekson fram de populära datorspelen som bra exempel på hur man steg för steg tar sig vidare till nästa nivå och nästa. Man lär sig och utvecklas genom koncentration och uthållighet. Det behöver bättre tillämpas i skolan, så låt datorspelen inspirera till hur vi tillgodogör oss kunskap!
Lärare kommer att fortsätta brottas med lågstatusstämpeln så länge de inte förväntas undervisa. I dagsläget, stipulerat i läroplanerna, anses dessvärre kunskap vara något flytande och subjektivt som inte går att läras ut. Dagens elever ska enligt läroplanerna söka inre motivation och läraren blir en sorts guide i det sökandet. Det här sätter oundvikligen stämpeln ”flumskola”. Varför har vi utvecklat ett sådant kunskapsförakt?
Det kanske inte är så konstigt när våra politiker fokuserar mer på att vi ska ha ”en jämställd skola” än en skola som ska lära ut.
Skolan måste få återgå till att vara en plats där kunskap lärs ut och utveckling premieras. Och lärarna måste tillåtas undervisa. I så fall kan skolan bli just den möjligheternas plats där varje enskild elev steg för steg kan ta sig bort från en eventuellt boklös bakgrund och lära sig nå nya mål och kunskapsnivåer.