Lasse Lindfors, vi känner honom också som Mr Cash på våra gator, blandade då med nu och historier med musik i sitt liv i spåren av Johnny Cash (1932–2003) under knappt 90 minuter under en fängslande kväll i vår populära Kulturnatt. Jag lämnade den klassiska byggnaden, tonerna från "Ring of Fire" från 1963, konstnären Ulla Fredrikssons hänförande altartavla (ljuskonstverk med en känsla av havet) och den fullsatta fängelsekyrkan med en känsla av allt.
Gamla fängelset var ett stopp för många under Kulturnatten. Norrköpings Teaterkompani är ju mitt uppe i sitt program och tema med namnet ”Fångar i rymden – föreställningar om framtiden”.
Lindfors vs Cash var utsålt, där många fick vända i dörren till kåken.
Johnny Cash höll sin klassiska fängelsespelning på San Quentin den 24 februari 1969. Den mynnade senare ut i plattan ”At San Quentin”, som Lasse Lindfors så hett önskade i present i unga år. Han fick den inte då, men den finns förstås i hans enorma skatt från och ur Cash liv.
Det är också där kvällen landar – drygt 50 år senare från den spelningen – då och då tillsammans med toner och musik från Lasse Lindfors, Goce Lamevski och Paulina Anderö. Lasse bjuder på en spännande kavalkad av minnen över sin goda vän, som var sällsynt produktiv under sin karriär. Cash sjöng countryballader, rock'n'roll, blues och gospel, men var också skådespelare i många tv- och filmproduktioner och författare. Mannen i svart (The man in black) levererade stora hits "I walk the line", "A boy named Sue" och "Sunday Morning Coming Down".
Vi blir serverade dem alla innanför fängelsemuren.
Lasse Lindfors skrev, i ett nära samarbete med journalisten och vännen Börje Lundberg, boken ”Hello Sweden I´m Johnny Cash”, som släpptes sommaren 2007.
Just stjärnans besök hemma i Åby den 3 november 1983 och bilturerna på gatorna i Norrköping har förstås sin givna plats i Lindfors berättelse om Cash, men han drar sig inte heller för att ta med de negativa bitarna i Cash karriär – allt från dålig kritik till hans stundtals svåra missbruk.
Jag funderade över Lindfors nära vänskap till Cash, när jag cyklade tillbaka in i kulturvimlet vid Västgötebacken, och hans eviga passion och intresse. Det är och har så varit en del av hans liv och identitet, som han till och med kan göra museum av.
Vi är, när allt kommer omkring, en del av allt på vårt egna unika sätt.
Jag samlar på Arsenals matchtröjor genom åren och program från de FA-cupfinaler Arsenal spelat i, men försöker också spela alla golfbanor där British Open avgjorts genom åren. Mästerskapet spelades för första gången 1860 och vissa banor ser så mycket annorlunda ut i dag, men tanken finns där.
Å andra sidan är det inget jag kan locka folk till för en kväll och berätta om likt Lasse Lindfors eviga vänskap med Johnny Cash.
Därför undrar jag, så smått, som avslutning på den här lördagsraderna om våra läsares passion och intresse i vardagen. Vad brinner just du för? Vad samlar du på? Vad kan du berätta om din egen hemlighet? Det kan vara allt från frimärken, modellflygplan, autografer, gitarrer (artisten Peter Johansson har visst packat med sig åtta stycken på sin långa höstturné med Bruno Mitsogiannis, Matilda Grün och Petra Wahlgren), bilar, tavlor eller nummerplåtar.
Jag vill gärna veta.
Skriv en rad till mats.willner@nt.se och berätta.