Axess TV reser runt i Västmanland och spelar in TV-serien ”Bruken som byggde Sverige”. Under de tre säsonger vi filmat har vi besökt gamla bruksorter som lever på minnen från fornstora dagar när ärat deras järn skeppades över jorden.
För den som besöker dessa orter behöver man bara skrapa på ytan för att hitta spår efter en storslagen historia. Man slås ofta av till hur stor del dessa kulturminnen bevarats av rent ideella krafter. På ett bruk går en av de boende ut varje morgon och gräver fram ytterligare en del av en gammal smedja som brann på 1700-talet. Det går långsamt, han är ensam och en bra bit över pensionsåldern.
Hit till landsorten når få bidrag av den typ som delas ut till kulturen i storstäderna. Det är de lokala entusiasterna som håller liv i kulturlivet, med bygdegårdar, med studiecirklar, med teaterföreningar.
För några veckor sedan satt jag i ett möte med den lokala riksteaterförening jag själv tillhör. Trots min egen medelålder drar jag ner genomsnittsåldern med minst ett decennium. Vi ska inte annonsera i lokaltidningen längre, säger man på mötet. Det ger ingen publik. Och när rapporten med de ständigt vikande publiksiffrorna skickas runt så ser det ut som en korrekt analys. Men det är det inte.
Lokaltidningen är nämligen precis som bygdegården, riksteaterföreningen och gubbarna på det gamla bruket, något som behövs för att hålla liv i ett samhälle. Det ger orten en dynamik, en atmosfär. Som påminner de boende på platsen om vilka de är, om vad de kommer ifrån. För ingen av oss skapades i ett vakuum. Vi är alla ett resultat av det arbete de som kom före oss utförde. De som skapade dessa numera avsomnade orter.
Många av de som tagit på sig ansvaret för kulturer i olika småstäder och byar är gamla. De är kulturhjältar i det tysta, som kämpar på med sin utåt sett ganska otacksamma gärning - att få publik till teatern, medlemmar till föreningen, besök till bygdegården.
Men när dessa människor inte är med oss längre kommer kulturlivet att bli fattigare. Man har nämligen misslyckats med att engagera de yngre i detta. Det finns inget inflöde av människor som ser värdet i att bevara den här delen av vår kulturhistoria.
Mitt budskap till er som bor på en plats ni älskar - engagera er i den! Prenumerera på er lokaltidning, gå med i er riksteaterförening och krama om en gubbe på ett gammalt bruk och säg tack.
Den här krönikan är mitt tack till alla kulturtanter och bruksgubbar – utan er vore Sverige fattigare!
Catta Neuding är programledare i Axess TV och tidigare teaterchef.