Nej, det är inte nödvändigtvis SD:s värderingar, historia eller partiföreträdare som behöver normaliseras. Men den kommande mandatperioden kan ge en välbehövlig normalisering i politisk mening.
Det går fint att hata en del av värderingarna. Och avsky vissa förslag. Men ändå vara öppen för samarbete.
Precis som med Vänsterpartiet – de tidigare och eventuellt fortfarande – kommunisterna. Under större delen av deras historia har de till namnet, ideologiskt, ekonomiskt och praktisk gått hand i hand med historiens främsta massmördarideologi. En historia som partiet och deras partiledare på intet sätt lyckats frigöra sig från.
Men det hindrar inte Socialdemokraterna att bygga regeringar på deras stöd. Eller den tidigare högeroppositionen att fälla statsministern med deras hjälp. Eller att partierna röstar igenom förslag tillsammans med V. I sanningens namn ska sägas att övriga partier redan normaliserat SD angående de två senare fallen. Det som saknas är att bygga en regering på deras stöd.
V är fullt normaliserade, eftersom Sverige inte har blivit en fullfjädrad kommuniststat, när S har vilat sitt maktinnehav på V. På samma sätt kan SD normaliseras, förutsatt att nationen inte utvecklas mot en högerextrem diktatur. Vilket en mängd väljare ändå synes vara oroliga för.
En mandatperiod med en borgerlig regering och högerpolitik, som inte leder till någon slags nazifiering, skulle normalisera SD i dess mest positiva bemärkelse. Väljare som är skrämda från att rösta på hela högerblocket av rädsla för inflytandet från SD kommer i avsevärt högre grad kunna rösta på L, KD och M.
Det skulle också möjliggöra fler politiska konstellationer och ge ökat utrymme för att bedriva den högerpolitik som en ganska stor majoriteten av väljarna önskar. Centerpartiet skulle få allt svårare att rösta emot bildandet av borgerliga regeringar som även tolereras av SD, ju längre tiden går utan att Sverige blir brunare.
Den här begynnande regeringsbildningen, om Ulf Kristersson får chansen, kan därför skapa förutsättningar för en lång period av borgerliga regeringar, eller åtminstone regeringar som bedriver politik med tyngdpunkten åt höger.
Ett normaliserat SD skulle framför allt leda till en normaliserad svensk demokrati. Där partier kan förhandla med varandra. Där väljarnas åsikter blir representerade i balans med dess antal. Och där regeringar bildas utefter hur stor andel av väljarna som ställer upp på politiken.
Det är inte så lite som står på spel i den kommande regeringsbildningen.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.