Det mest klädsamma vore förstås om samma bestörtning hade visats varje gång gängvåldet kostat någon livet, men ibland får man ta vad man får.
Det finns två problem som måste lösas. Det ena är gangsterkulturen i sig. Den släcker liv men förstör också livet för många som har sitt i behåll. De som inte vågar berätta för polisen vem som har misshandlat deras barn, bränt deras bil eller krävt dem på beskyddarpengar. Som tvingas se sina barn växa upp mitt i knarkhandeln i ett område på dekis på grund av just knarkhandlarna som ändå idoliseras eftersom de ju har pengar och åtnjuter en perverterad form av respekt.
Gangsterrappen glorifierar gangsterlivet snarare än beskriver en verklighet. Precis som vit makt-musiken gör på sin kant. De uppmanar till destruktivt och moraliskt förkastligt beteende som förstör människors liv och bryter ned samhället.
I det ena fallet klarar kultureliten av att se detta. P3 Guld skulle aldrig dela ut ett pris till en nazistmusiker som tråkigt nog inte kan medverka på galan eftersom han sitter i häktet misstänkt för mordförsök. Ingen representant för Sveriges radio skulle förklara att Nisse Nazist visserligen är kontroversiell men att deras uppgift är att skilja på verk och artist.
Men så fort det gäller gangsterrap så blir det ett annat ljud i skällan. Det är i grunden inget fel på att inte för sakens skull vilja kritisera andra kulturuttryck än de man själv är van vid. Men den inställsamhet som har visats mot gangsterkulturen är något annat. Det är en oprofessionell brist på kritiskt förhållningssätt.
Faktum är dock att romantiseringen av gangstervåldet skadar människor och kultureliten som okritiskt håller den under armarna bidrar till detta. De sköt inte ihjäl Einár men de har hjälpt den miljö som han och gärningsmannen verkade i att växa sig starkare, bli mäktigare och därmed också få det lättare att skada andra människor.
Kanske kan bestörtningen över Einárs död leda till att kultureliten omvärderar sitt ställningstagande. Yasin förtjänar att hyllas lika lite som Nisse Nazist gör. Sedan får de göra hur bra musik de vill. Det är av klart underordnad betydelse. De har inte att göra i civiliserade sammanhang någon av dem.
Men det kräver ett stort mått av intellektuell hederlighet att ändra en så ingrodd ståndpunkt. Förmodligen är det att hoppas på för mycket.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.