Iran är en av världens mest brutala diktaturer och ett av de länder som driver en aggressiv underrättelseverksamhet riktad mot Sverige. Man har också drivit på en hatkampanj mot Sverige som bidrog till det hat som drev fram morden av två svenskar i Bryssel.
Det iranska folket lever under ett totalitärt förtryck som drabbar kvinnor allra hårdast. Det är en regim som fullt ut vill förverkliga en medeltida sharia-lagstiftning, med konsekvenser i form av att de som anses sexuellt avvikande avrättas, kvinnor som anklagas för otrohet eller någon annan synd i ayatollornas ögon stenas och oppositionella fängslas, torteras och våldtas. Den iranska regimen har som ett av sina uttalade mål att utplåna Israel.
Iran har redan genom sin underlydande terrorgrupp Hizbollah destabiliserat och undergrävt den svaga men likväl existerande demokrati som gjorde Libanon till ett undantag i Mellanöstern.
I Syrien har man bidragit till den syriske diktatorn Assads krigföring och massmördande mot sina egna och till att upprätthålla ett vidrigt förtryck av syrier. I Yemen bidrar Iran till att hålla ett grymt inbördeskrig med omfattande civila offer vid liv.
Hamas har trots sin sunni-muslimska inriktning gjort sig till ännu en grupp som med Irans stöd förtrycker sina egna, regelbundet bombar Israel med missiler samt ständigt vill föra kampen för att förinta Israel vidare. I Gaza råder ett förtryck som motsvarar det i Iran.
Den totalitära inriktning som präglar den iranska regimen och de terrorgrupper de stöder är ett hot mot hela regionens fred och utveckling men framförallt mot staten Israel. Det är en antisemitism som också präglar Fatah och den palestinska myndighet som Sverige är ensamt bland demokratiska nationer att ha erkänt som stat.
Demokrati och frihet är en rättighet som borde vara lika självklar för iranier, araber och palestinier som för alla andra. Därför är det för mig svårt att förstå dem som hellre kritiserar och fördömer den israeliska demokratin – som hotas till sin existens av dessa terrorgrupper – än att fördöma dem som förtrycker, avrättar oppositionella, misshandlar människor på grund av sexuell läggning, politisk åskådning och som ser på kvinnor som andra klassens människor.
Det gäller i allra högsta grad Hamas. Hamas gömmer sina militära förband och ledningscentraler bland civila mål i det uttryckliga syftet att göra palestinier till mänskliga sköldar. Hamas mördade inte bara bebisar, små barn, unga och gamla, genom att bränna, tortera, skjuta och halshugga utan man tog också gisslan. Man kan ha många olika uppfattningar om israelisk regeringspolitik och det har man i demokratin Israel. Den bosättningspolitik som regeringen Netanyahu låtit bli verklighet är oacceptabel men den kan aldrig ursäkta eller förklara antisemitism och massmördande. Försöker man relativisera massmördandet relativiserar man människolivets värde. Då gör man sig till en del av det problem som plågar Mellanöstern.
Vill man stå upp för palestiniers sak kan man därför inte blunda för dem som förtrycker palestinier, som använder dem som mänskliga sköldar samtidigt som man mördar andra för att de är judar. Som håller små barn, kvinnor och män som gisslan under hot att avrätta dem en efter en.
Vänder man sig inte med kraft och tydlighet emot detta ondskans förtryck kan man inte påstå att man står upp för palestiniers rätt och frihet. Tvärtom spelar man med i förtryckarnas propaganda för att utmåla Israel som den stora fienden. Tystnaden inför förtrycket spelar förtrycket i händerna och skapar ett utrymme för dem som hyllar våldet. Det handlar om dem som demonstrerar under den antisemitiska parollen ”from the river to the sea” som handlar om att utplåna dagens Israel från kartan. Då handlar det om mångfaldigt större massakrer av människor än de vi såg den 7 oktober.
På det hatets grund kan aldrig byggas vare sig frihet eller demokrati. Bara ännu en antisemitisk regim av det slag som nu härskar i Iran. Det borde alla vilja bekämpa. Det är demokratin och friheten som måste vara förebilden i Mellanöstern. Inte hatets krafter. Det måste vi göra klart också i den svenska debatten.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker.