Att ormar är farliga är en berättelse som i stort sett alla växer upp med. I Elsa Beskows saga om Tomtebobarnen tar tomtefar på sig sin rustning med grankottfjällen på för ”att falska ormen slå”. I sagan Snipp snapp snorum är det en ond orm som kräver årliga människooffer. Och de ormar som dyker upp i Disneys filmatiseringar av Djungelboken och Robin Hood är onda och luriga.
Utmålningen av ormar som otäcka lär i högsta grad ha bidragit till att många ormar har slagits ihjäl av människor utan någon större hänsyn till beståndets fortlevnad. Särskilt den giftiga huggormen har nog levt onödigt farligt i Sverige.
Nu verkar dock inställningen till ormar ha ändrats – å det grövsta. Ibland verkar det inte finnas några gränser för vad som görs för att skydda ormar. Om det är artskyddsförordningen eller en förändrad natursyn som har drivit på förändringen ska vara osagt. Men klart står att ormar allt oftare sätts på piedestal.
I Söderköping har som bekant bygget av nya E22:an förbi staden blivit flera år försenat av att det kan finnas någon enstaka hasselsnok i närheten av vägen. För ormens skull ska det därför byggas en bro och tre tunnlar. Prislappen? 30 miljoner kronor, enligt en beräkning från förra året. En kostnad som lär ha stigit med inflation och ökade byggkostnader.
De dryga 30 miljoner kronor som läggs på ormskydd i Söderköping kan ställas mot det statistiska värdet av ett människoliv, som används när Trafikverket väger kostnader mot nyttor i trafiken. År 2018 värderades ett människoliv till 40,5 miljoner kronor.
För en tid sedan gick det också att läsa i NT om treåriga Elisa som bitits av en huggorm på en förskola i västra delen av Östergötland. Hon fick föras till sjukhus men verkar ha haft tur och inte fått i sig mycket gift. Förskolan som hon går på ska ha haft återkommande problem med huggorm.
I vanliga fall brukar inte några ansträngningar sparas för att skydda barn. Men när Corren intervjuar ansvariga på den aktuella kommunen och boende runt den ormhärjade förskolan återkommer ofta ormens perspektiv också. ”Man ska naturligtvis värna om barnens bästa i första hand men ormar är levande varelser som man ska hantera med respekt. De är fridlysta och ska trivas dit de flyttas.”, sade en kommuntjänsteman.
Och visst är det bra att ormar – till och med den giftiga huggormen – numera hanteras med omtanke. Samtidigt är det orimligt att ett par hasselsnokar nästan ges samma statistiska värde som ett människoliv vid vägbygget i Söderköping och att huggormar frodas runt en förskola. Ibland bör vi lära av historien och slå ihjäl ormar.
Edvard Hollertz
Agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.