Norrköping kan bli en kärnkraftskommun. I helgen gick det att läsa i NT att flera stora företag besökt Norrköping för att diskutera möjligheten att bygga reaktorer. Drivande i processen lokalt är kommunalrådet Reidar Svedahl (L). Nationellt driver regeringen samma linje – det ska bli mera kärnkraft.
Hur det går? Det vet vi inte.
Men kanske är ändå inte det mest intressanta just nu hur det blir framöver – utan hur likt dagens händelser är det förgångna. Det är som om vi är tillbaka i samma läge som för 50–60 år sedan. Då skulle också kärnkraften byggas ut, vilket märktes i samma östgötska kommuner som nu säger sig vara öppna för ny kärnkraft. På Vikbolandet byggdes Marviken av skäl som var både energi- och försvarspolitiska. Utanför Gryt i Valdemarsviks kommun köpte Vattenfall mark för att etablera ett kärnkraftverk.
Planen var enkel, nu som då. I norra Sverige skulle vattenkraften säkerställa billig och leveranssäker el till hushåll och industrier. Här i söder skulle kärnkraften vara basen i elförsörjningen.
De reaktorer som till slut byggdes och startades lades strategiskt längs med kusterna. Forsmark. Oskarshamn. Barsebäck. Ringhals. Resultatet sades vara ett av världens främsta elsystem.
Med tiden började dock politiken vilja ändra på systemet. En i taget avvecklades reaktorerna i söder. Under statsminister Göran Persson (S) tvingades Barsebäcks två reaktorer att stänga. Stefan Löfvens (S) rödgröna regering drev fram nedläggningen av ytterligare fyra reaktorer, utan att oppositionen i tid engagerade sig nämnvärt i elsystemets funktion.
Den politiska idén bakom nedläggningarna var i mångt och mycket att rensa bort de gamla verken och kraftslagen för att stimulera efterfrågan på innovation och ge plats åt nya, bättre och grönare lösningar. Elsystemet skulle moderniseras. Men de lösningarna som politiken hoppades på har ännu inte uppenbarat sig, likt gigantiska batterilager vid sol- och vindkraftsanläggningar. Så en elkris senare är kärnkraften åter omfamnad som baskraften i vår del av landet, och planerna som skissas upp nu påminner om de som genomfördes för 50 år sedan.
Kanske bör vi i Sverige – världens modernaste land – bli bättre på att vårda det vi har. Och att lita på att människorna som gått här före oss begrep vad de sysslade med. Hade vi tagit hand om det elsystem som fanns skulle vi inte stå inför en ännu en vinter där vi inte vet om elen räcker.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.