Frågan som står i centrum just nu är om vi kanske inte har en alltför idealistisk bild av sex i vår lagstiftning. Huvudsakligen utgår vi ifrån att allt är okej som sker mellan två samtyckande människor av laglig ålder. Som en ideologisk grund är det inte fel, men det är alltmer tveksamt om det räcker som grund för lagstiftning längre. Om det någonsin gjorde det.
Samtycke är enkelt, till en början. Ville båda parterna göra vad det nu är de har de har gjort? Om ja så förelåg samtycke. Men så fort man går utanför dessa enkla ramar blir det mycket knivigare. Ett aktuellt exempel kommer från Vännäs, väster om Umeå. Där åtalas nu en man för misshandel efter att ha haft strypsex med sin partner. Kvinnan förlorade medvetandet, fick hjärtstopp och fick vårdas i veckor på sjukhus.
Mannens advokat menar att det hela skedde inom ramen för deras samliv, att alla inblandade är överens om att det var en olycka och att det inte finns något agg mellan parterna. Åklagaren bryr sig inte. Mannen har genom oaktsamhet orsakat kvinnan betydande kroppslig skada.
Det sägs ibland att hårt sex, BDSM och liknande, är tillåtet i Sverige. Som fallet ovan visar är det inte helt säkert fallet i alla lägen. Däremot har vi tveklöst en luddig lagstiftning på området. Vad som är tillåtet är inte alltid uppenbart. Man kan inte samtycka till vad som helst. Normalt går gränsen för vad man kan samtycka till vid ringa misshandel.
Därtill kommer förstås saker som boxning för vilka det finns ett rättsligt undantag som kallas för social adekvans. Det vore helt enkelt märkligt att det skulle vara förbjudet givet våra samhälleliga normer. Om boxning eller MMA är tillåtet kan vi inte åtala alla som ställer upp i det.
Men så fort man går utanför det blir återigen knepigt. 2018 dömde Högsta domstolen att en crosschecking under en ishockeymatch inte var tillåten med stöd av reglerna för samtycke och social adekvans.
Å andra sidan finns en tingsrättsdom kretsande kring en man som köpt sex under vilket han slog kvinnan och lade ett strypkoppel runt hennes hals. Mannen hävdade att de hade kommit överens om BDSM-sex och frikändes. Trots att kvinnan var både ung och sexsäljare.
I den här härvan bör man ta in att kvinnor mer än något annat skadas inom hemmets väggar. Många år, men inte alltid, utgör de kvinnor som dör i eller kanske snarare till följd av en parrelation en majoritet av de kvinnor som har dött på grund av våld.
Ett annat problem är den våldskultur som genomsyrar inte minst det unga samhället. Det handlar dels om en kvinnoattityd som sprids kanske främst genom gangsterkulturen och skeva delar av rapmusiken, dels om att porr har blivit en framstående källa till sexualundervisning för många unga.
Att bli dragen i håret och lite strypt är något som många unga kvinnor helt enkelt förväntas stå ut med. Nej, förlåt, förväntas gilla. En följd av detta är förstås att många unga kvinnor anser att de ska stå ut med det och känner att de inte har något annat val. De ger ett skenbart samtycke.
Vi kan gapa om att riktiga män respekterar kvinnor hur mycket vi vill. Det kommer inte att göra någon skillnad. Däremot skulle det onekligen hjälpa om föräldrar till pojkar påpekade detta lite oftare. Men det gör föga skillnad för situationen vi faktiskt står inför.
Lagstiftning skulle dock göra det. Det är vårt absolut tydligaste verktyg för att signalera att ett visst agerande inte är accepterat. Och av allt att döma behövs det.
I den bästa av världar ska vi förstås inte lagreglera så mellanmänskliga förehavanden som sex. Vad två människor av laglig ålder gör med varandra har vi inte att göra med så länge båda är med på noterna.
Men när vi vet att så många egentligen inte är med på noterna då? Och när vi vet att det kan ge bestående skador? Strypsex kan exempelvis ge långvariga minnessvårigheter. Därtill har vi situationen med psykisk ohälsa som uppstår när en generation kvinnor tvingas att utstå sexuella akter de egentligen inte vill.
Vi har faktiskt lagstiftat bort flera aspekter. Hur upphetsad man än blir av det går det inte att samtycka till att bli slagen till ett blodigt mos i en sexakt. Så det är alltså inte en fråga om absoluta positioner utan om var vi ska dra gränsen.
När vi kokar ned det hela återstår egentligen bara frågan hur viktigt vi tycker det är att män ska ha rätt att strypa sina sexpartners.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.