Ledarsidan har återkommande skrivit om problemet med artskyddet, och senast häromveckan påtalades de enorma summor det rör sig om. Det är oklart vem som ska ta kostnaden, men eftersom det sannolikt är politiskt omöjligt att lägga så stora skattepengar på artskyddet så finns det egentligen bara två svar. Antingen tvingar man skogsägarna att ta kostnaden eller så ändrar man regelverket kring artskyddet.
I dagarna kom en rapport från LRF som sätter ytterligare ljus på problemet. Rapporten räknar på vad som händer om man konsekvent skulle tillämpa dagens regler. Svaret blir att ytterligare 2 miljoner hektar skog undantas från skogsbruk. Det innebär en minskad avverkning på 10 procent, flera miljarder i minskade skatteintäkter, minskat bostadsbyggande på grund av brist på träråvara samt tusentals förlorade arbetstillfällen på landsbygden.
Ja, och så runt 10 miljarder förlorade kronor per år för skogsägarna. Och då har man endast undersökt konsekvenserna av fem skyddade arter.
Att skogsägarna blir negativa till att utveckla och bevara värdefull natur, när det sker med tvång och utan ersättning, är inte så konstigt. Men det intressanta med LRF:s rapport är att den även har mätt befolkningens attityder.
Mer än två tredjedelar av svenskarna tycker att statens resurser ska läggas på områden med högst naturvärden, samt att det är staten som ska bära det främsta ansvaret för att bekosta artskyddet. De flesta tycker att det är staten som ska ha utredningsansvaret på området.
Tre av fyra svenskar tycker att staten ska ersätta skogsägare som inte får avverka på grund av höga naturvärden (utan att skogsägaren ska behöva stämma staten). Endast 3 procent tycker att man ska förbjuda skogsägaren att bruka marken, utan någon ersättning.
Problemen idag är således flera. Det finns en obalans mellan mångfald å ena sidan och ekonomi och äganderätt å andra sidan. Det finns också en obalans mellan befolkningens rättsuppfattning och dagens regelverk och tillämpning. Och framför allt finns ett underskott på politisk handling.
LRF föreslår att man inför en rätt till ersättning för skogsägare, att bevisbördan ligger på staten, samt mer flexibla skyddsformer för olika arter. Det är bra utgångspunkter.
Vad tänker då regeringen? Tänker den att det är rätt att dessa kostnader läggs på skogsägarna? Eller anser de att skattebetalarna ska betala tiotals miljarder om året för ett artskydd som spårat ur?
Alternativet är ett förändrat regelverk. Det är hög tid att regeringen börjar agera i frågan.
Ledarsidans krönikör Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.