Ut med det gamla och in med det nya. Den nya politiska ledningen vill onekligen ge sken av en storstädning. Äntligen ska invånarna få en kommunal struktur med synergieffekter, tillväxt och invånarfokus. Åtminstone om man ska tro på kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M).
Det hela verkar handla om dels att bygga bort så kallade stuprör, där ärenden fastnar på ett håll i organisationen fast det egentligen skulle vilja över till ett annat, dels om att jobba smartare och effektivare. Och det så klart, vem vill inte att kommunen ska jobba smart och effektivt?
Det finns inte sällan en övertro, inte minst inom borgerligheten, på omorganiseringar. Vilka problem kan inte lösas genom att rucka på gamla strukturer? Inte minst verkar man ha lätt att bortse från att alla organisationer har sina stuprör. Man kanske jobbar bort de gamla, men man är sällan medveten om var de nya kommer att dyka upp.
Med det sagt kan det finnas mycket att vinna på att strukturera upp en organisation som inte längre fungerar ordentligt. Det gjordes exempelvis förra mandatperioden i Region Norrbotten som plötsligt fick ett någorlunda borgerligt styre. Inte minst sparkade man en mängd onödiga chefer och kapade ledningsfunktioner som vuxit sig väl vilda. Plötsligt infann sig ett överskott.
Norrköpings omorganisation är betydligt beskedligare. Den omfattar bara en del av förvaltningen och leder till att ett par chefer får söka om sina tjänster. Några chefsjobb försvinner, men ersätts av andra. Några enorma skillnader lär det inte leda till men kanske kan det få kommunen att fungera lite bättre.
Att oppositionen står och gapar får närmast betraktas som ett utslag av pliktkänsla. Allt majoriteten gör är dåligt och farligt. S är alltid emot omorganisationer – om de inte mot förmodan genomför dem själv. Kritiken är också imponerande luddig. V:s Nicklas Lundström påstår sig vara orolig för att beslutet är en del av ett egenpåhittat krig mot kulturen. Han meddelar även att en så "gigantisk grej" inte ska göras när man skär ned. Annars verkar det ju rimligt att göra det när förutsättningarna förändras.
Vi lever i superlativens tid och det påverkar förstås även samtalet om det så kallade superkontoret. Någon särskilt stor förändring verkar det inte innebära för mer än en handfull människor. Kommundirektören får nu bevisa att det är värt besväret alls.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.