Vad gillar du mest med Kamala Harris? Den frågan ställde en av Sveriges Radios reportrar till deltagare på ett av Demokraternas valmöten. Svaren var samstämmiga: Att hon inte är Donald Trump.
När jag hörde det inslaget insåg jag hur illa ute Harris var. Visst är det lätt att förstå de väljare som skyr Trump; vissa på grund av hans beteende, andra för att de inte gillar hans politik. Men det går inte att bygga en kampanj på motvilja mot den andra kandidaten. Det är den läxa som Demokraterna, och många andra, måste dra av detta val.
Att säga nej är inte nog. Väljarna behöver veta vad de säger ja till – och kunna känna entusiasm inför det alternativet. Här har Harris kampanj misslyckats. Hon har förlitat sig på att hon inte är Trump, men inte kunnat förklara vad hon själv vill göra.
Efter Harris första stora intervju i augusti suckade New York Times kolumnist Bret Stephens att Harris var ”vag, på gränsen till innehållslös.” (29/8) Och så har det tyvärr fortsatt.
I intervjuer och utspel har Harris som bäst levererat svepande påståenden, som till exempel att hon sympatiserar med ekonomiskt kämpande amerikaner. Men hon har inte lyckats förklara sin ekonomiska politik eller förmedla positiva visioner som fängslar väljarna. Få väljare har en tydlig bild av vad hon rent konkret står för.
Harris har drivit en kampanj som litat till sina egna positiva ”vibes” och väljarnas avsky mot Trump, men som har saknat policyförslag och konkret politik.
Det har inte räckt. De amerikanska väljarna har efterfrågat konkreta lösningar på verkliga problem – och här har Kamala Harris och Demokraterna inte levererat.
Detta har varit ett problem för en rad partier världen över sedan högerpopulismen blev en politisk kraft att räkna med på 2010-talet. De har försökt vinna röster genom att spela på motståndet mot högerpopulismen, snarare än att lyfta fram sin egen politik.
Även i Sverige har vi sett hur hela valkampanjer kommit att handla om att fördöma Sverigedemokraterna snarare än att presentera egna alternativ.
Förhoppningsvis kan Harris förlust få partier i fler länder att inse att detta inte är någon valvinnare. Det är inte tillräckligt att tala om motståndarnas brister, utan man måste presentera positiva, lockande, ja inspirerande alternativ.
Allt för länge har både högerns och vänsters politikutveckling stått och stampat. Den behöver nu ta fart.
Det amerikanska valet har beskrivits som ett ödesval och många har talat om en Trump-seger i apokalyptiska termer. Men detta är inte slutet, utan det kommer en morgondag, både i vardagen och politiken – och då börjar ett viktigt arbete.
För målet för denna morgondag måste vara att formulera positiva visioner och politiska förslag. Väljarna förtjänar att få rösta för något som väcker deras entusiasm, inte bara mot något de fruktar.
Det finns alternativ till Donald Trumps och hans gelikars agenda. Politiska lösningar som faktiskt kan göra världen bättre. Men att formulera dessa alternativ kräver både ansträngning och politisk fantasi.
Det här valet måste markera början på ett sådant arbete.
Ledarsidans krönikör Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria.