I dag sammanträder socialnämnden i Norrköpings kommun och ska bland annat diskutera ärendet med Anton och Selma som barnen kallas i NT:s ingående granskning av fallet i tre delar. Nämndens ordförande Monica Holtstad (L) försöker lugna genom att berätta att ärendet ska granskas – igen. Socialdirektören ska komma till nämnden och föredra hanteringen. Men mest oroar Holtstad eftersom hon påpekar att hon är stolt över personalens arbete och den utomstående utredningen ska säkerställa att inga formella fel har begåtts.
Det är en otäck term det där. Formella fel. Det är mycket som kan gå fel utan att några formella fel har begåtts. Till att börja med tar formella fel ofta sikte på kvantitativa mått. Har man gjort steg a, b och c? I så fall är allt i sin ordning. Detta har sin naturliga förklaring i att det är svårt att reglera kring kvalitet. Men systemet bygger ändå på att vi erkänner det som ett relevant inslag och förhåller oss till det.
I det här fallet är det exempelvis uppenbart att utredningen är direkt undermålig som underlag för beslutet i fråga. Inte för att familjerätten inte har rätt att komma fram till den aktuella slutsatsen. Men för att vägen dit är så bristfällig. Ska man slita upp barns hela tillvaro och skicka dem till en förälder de är aktivt rädda för krävs det att man har på fötterna. Det har man inte här.
Utredningen är notoriskt nonchalant gentemot barnen och deras känslor och upplevelser, särskilt i förhållande till pappan där nästan inget tillmäts någon vikt. Vad gäller mamman är man väldigt uppfinningsrik, till exempel skapar man nya definitioner av begreppen psykiskt våld och omsorgsbrist för att motivera att ta ifrån henne vårdnaden. Det är häpnadsväckande.
Det är nu drygt två år sedan den unga pojken som kallades Tintin dödades av sin pappa i Luleå. Han ville inte behöva vara med sin pappa, var rädd för honom, men det offentliga tvingade honom. Sedan 1 januari gäller nya lagregler som erkänner barnens rätt till trygghet och säkerhet som överordnat föräldrars rätt till sina barn. En viktig förändring. Alla föräldrar är inte bra för barnen som behöver skyddas från dessa.
Men Norrköping verkar inte ha lärt sig någonting av detta eller Lilla hjärtat-fallet. Ibland är det allra svåraste att skydda barn från det offentligas uppenbara brister. Norrköping kan dock inte säga att de inte visste.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.