När det drog ihop sig till val 2006 kände förstås Göran Persson (S) vartåt det nalkades. Den fortfarande nybildade Alliansen hade ett tydligt momentum i väljarkåren medan S var mer stagnerat. Så vad gör man i det läget? Man sätter igång nya infrastrukturprojekt förstås.
Persson skickade ut praktiskt taget varenda minister att sätta spadar i marken för nya infrastrukturbyggen runtom i hela landet. Bild i tidningen och tillhörande intervju. Om inte det kan rädda valet finns det ändå inget hopp. Den enda möjliga luckan i denna annars idiotsäkra plan var att man inte hade avsatt några faktiska pengar till projekten. Men det var ett senare problem. Först gällde det att vinna valet.
Det är svårt att inte få samma vibbar av den nuvarande S-regeringens nationella infrastrukturplan. Planen gäller 2022-2033 och regeringen har ansträngt sig inte minst för att få invånarna i min region, Norrbotten, att känna sig uppmärksammade och satsade på. Norrköpingsborna får visserligen fortfarande pengar till att tunnla snabbare stambanor in och ut genom staden. Men där uppe får vi minsann nya isbrytare. Det är inte varje dag. Det var dessutom i sista stund. De tre som nu ansvarar för att hålla Bottenviken framkomlig är snart 50 år gamla och hålls i en skrämmande utsträckning ihop med ståltråd och silvertejp.
Nu stannar förstås regeringens historiska satsningar inte där. Nej då. Det blir mycket annat. Norrbotniabanan ska förstås bli klar och det blir en massa satsningar på att rusta malmbanan. Även söderut lär det göras många spektakulära satsningar. Många dessutom välbehövliga.
Gemensamt för de flesta är dock att de inte kommer att börja realiseras ens under nästa mandatperiod. Men om fyra år görs en ny nationell plan. Vem vet hur det har gått för satsningarna då.
Ett inte ovidkommande inslag är ju de oerhörda mängder kalk som måste brytas någonstans för att möjliggöra alla dessa infrastrukturbyggen. Man måste ändå ge Göran Persson att han i vart fall hade så pass gott omdöme att han inte kombinerade sina storslagna infrastrukturluftslott med att samtidigt försätta den nationella cementtillverkningen i limbo. Där hade Magdalena Andersson (S) kunnat lära sig något.
Det är kanske därför Norrbotten är den stora vinnaren den här gången. Isbrytarna är helt oberoende av cementbranschen.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.