Kommuner blir JO-anmälda titt som tätt. Men det som nyligen inträffat i Finspång gör det ändå svårt att inte höja på ögonbrynen. Kommunen har blivit JO-anmäld för att inte ha polisanmält en förundersökningsledare. Bakom anmälan står ett antal föräldrar med barn på en förskola där en man som nyligen dömts för barnpornografibrott arbetat.
Föräldrarnas ilska är både förståelig och rimlig. Det finns ingen som vill att deras barn ska utsättas för personer som har en sexuell dragning till barn. Det är fel på en förälder som inte har något emot det. Föräldrar vill och är skyldiga att skydda sina barn mot eventuella faror. Ett ansvar som kommunerna tar över när de tar hand om barnen. Ingen tvekan om den saken.
Mannen i det aktuella fallet jobbade på förskolan hela tiden han var misstänkt och till och med ett par dagar efter att han dömts. På grund av förundersökningssekretessen visste kommunen inte ens om att han var misstänkt och kunde rent faktiskt inte göra något. Frågan är vad det skulle tillföra att polisanmäla förundersökningsledaren i det här läget?
Det är och måste vara en betydande skillnad mellan att någon misstänks för ett brott och att vederbörande är dömd för det. Vi behöver brandväggar som upprätthåller den distinktionen. Samtidigt måste vi naturligtvis skydda utsatta, och då särskilt barn. Hade det bedömts finnas en risk alls att mannen var en fara för barnen på förskolan hade sekretessen nästan garanterat brutits, arbetsgivaren informerats och mannen kunnat skiljas från sin tjänst i förebyggande syfte.
Föräldrarna menar dock att mannens blotta närvaro på förskolan är ett övergrepp mot barnen, även om han inte gjorde något otillbörligt. Således borde kommunen ha polisanmält förundersökningsledaren. Men denne har bara gjort sitt jobb för att på bästa sätt se till att mannen lagförs.
Ett betydligt större problem är att förundersökningen tog över två år att genomföra. Det är på tok för lång tid för ett fall där en man misstänks för barnpornografibrott. Det är en betydligt större skandal än att förundersökningsledaren gör sitt jobb. Men det kommer man inte åt genom att försöka klämma åt personen bakom detta enskilda beslut. Det är en fråga om ordningsmaktens och rättsväsendets resurser och hur de används. Där finns ett verkligt problem.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.