Om vi talar om begreppsparet frihet och trygghet så har borgerligheten traditionellt värnat friheten. Ska man förstå Moderaternas nya, hårdare kriminalpolitik som en ideologisk omvärdering och en vändning mot trygghet?
Frihet och ansvar är fortfarande den moderata vokabulären. Många av frihetsfrågorna i Sverige idag är ju saker som vi tagit för givna, det vill säga att kunna röra sig i samhället utan att vara rädd. Där inser man också att friheten tangerar väldigt mycket tryggheten. Ibland har dessa begrepp setts som motsatspar, men jag vet inte om det är på det sättet. Jag ser snarare frihet och trygghet som olika sidor av samma mynt. För om du inte känner dig trygg, vad är då friheten värd? Du får gå utanför dörren, men du vågar ändå inte. Vad ska man då göra med den friheten?
Omvänd bevisbörda, slopad mängd- och ungdomsrabatt och större möjlighet att publicera bilder på misstänkta gärningsmän. Innebär alla dessa åtgärder ett perspektivskifte från gärningsman till brottsoffer?
Ja. Det har varit väldigt mycket i Sverige som tagit sin utgångspunkt, ända sedan 1968, i ”hur blir det för den som begått ett brott?”. Och det är klart att det inte är oviktigt. Men jag önskar att minst lika ofta som vi pratar om dem som begått ett brott så måste vi ställa frågan om hur det blir för den som blivit utsatt ett brott. Det är så många brottsoffer i Sverige som inte får någon upprättelse, som inte får tillräckliga skadestånd och så vidare. Jag brinner väldigt mycket för den här frågan.
Dessa hårda åtgärders främsta syfte är ju inkapacitering, alltså att låsa in kriminella främst för att begränsa deras möjlighet att begå nya brott snarare än att vilja rehabilitera dem, vilket länge har varit utgångspunkten i svensk kriminalpolitik. Innebär denna politik att man ser kriminella som hopplösa, och att rehabilitering är lönlöst?
Man ska aldrig ge upp hoppet. Jag tror att man kan göra rätt mycket för att faktiskt förbättra tiden i fängelset. Vi är ett parti som tror på eget arbete och incitament. Om man nu ska få villkorlig frigivning, och det kan ju vara motiverat, är det också rimligt att man ställer krav på den berörda att den använt den tiden i fängelse till något vettigt. Att man deltagit i studier, att man lärt sig någonting för att bryta med sitt kriminella liv. Jag tror att med den typen av incitament så kommer fler kunna tillgodogöra sig de möjligheter som finns i fängelset.
Men med det sagt så tror jag att vi måste se sanningen i vitögat. Att hela den här gruppen på något magiskt sätt, över en natt, ska bli laglydiga medborgare är naivt att tro. Den här lilla gruppen av grovt kriminella personer måste hållas frihetsberövade under betydligt längre tider för att de inte ska kunna begå nya brott. Och om man vill kalla det att ge upp så får man väl beskriva det så, men för mig handlar det snarare om att skydda vanliga, skötsamma medborgare.
Moderaterna vill också utvisa fler kriminella och att fler ska avtjäna sina straff utomlands. Varför då?
Vi vet att det finns ett par till oss närstående länder som har hyrt fängelseplatser utomlands. Norge är ett sådant exempel, som hyrde i Nederländerna. Men det vi tittat mest är kanske Danmark, som nu hyr i Kosovo. Det vore dels billigare eftersom det är billigare att driva fängelse utomlands, dels tänker vi att de berörda ska utvisas efter att de avtjänat sitt straff.
Men gäller detta bara för EU-medborgare? Sverige har ju haft stora problem att genomföra utvisningar till länder utanför EU.
Ja, det är ett känt problem att utvisningar i Sverige inte fungerar. Dels är det för svårt att verkställa dem, dels är gränsen för att någon ska dömas till utvisning för högt satt. Vi behöver arbeta på båda dessa områden. Först måste gränsen sänkas kraftfullt – är du inte svensk medborgare och du begår brott, då ska huvudregeln vara att du ska lämna landet. Sedan måste vi rensa upp med alla de undantag som finns, till exempel gällande anknytning till landet. Har du begått ett allvarligt sexualbrott så spelar det ingen roll om du har en stark anknytning till Sverige.
Sedan behöver vi arbeta för att få de länder som vägrar att ta emot sina medborgare att börja göra det. Här behöver vi dels arbeta genom EU för att få kraft bakom orden. Men man kan även använda det svenska biståndet för att sätta press på länder att göra det som är rätt och riktigt.
Vilka reformer kommer du prioritera allra högst vid ett maktskifte?
Det är inte en fråga om enskilda reformer. Vi kommer behöva förändra rättspolitiken i grunden, just med dessa perspektivskiften som utgångspunkt. Vi behöver en helhetsöversyn av hela Brottsbalken. Vi vill ha en översyn över straffrätten, inte minst för att få upp strafflängderna på våldsbrott och sexualbrott. Men just brottsofferfrågorna är något jag ser fram emot att få arbeta med, att få hjälpa dem att få den upprättelse de förtjänar, om väljarna ger oss deras förtroende om fyra veckor.