När regeringen nyligen utsåg nya ordföranden och ledamöter till universitetens styrelser kom det med en asterisk. Förordnandena gällde inte tre år som annars är normen utan 17 månader. Detta eftersom regeringen anser det angeläget att få in säkerhetskompetens i styrelserna.
Genast gick den samlade oppositionen ut och började hojta om Ungern, om fascism och om politisk styrning av universiteten. Så klart. Oppositionen har blivit ett självspelande undergångspiano. Det är beklagligt eftersom det i praktiken avskaffar mycket av den politiska debatt som faktiskt skulle behövas.
Ett pikant inslag i sammanhanget är dessutom att S och MP för sju år sedan gjorde samma sak. Ledamöter utsågs på ett års tid då processen var under förändring. Detta har förtjänstfullt påpekats på Twitter av Christian Brundu, politiskt sakkunnig hos utbildningsminister Mats Persson (L).
Samtidigt finns aspekter som behöver debatteras här. Att oppositionen är dålig gör dock inte att ett förslag är bra. Det går att fråga sig om högerpartierna håller på att göra säkerhet till samma slags överpolitiska mantra som vänstern har gjort jämställdhet till. Någonting man kan kasta in när som helst och som trumfar vad som helst.
Nu är det förvisso så att säkerhetsläget är särskilt ansträngt, men inte nödvändigtvis för universiteten. Sverige och svenska lärosäten har länge varit föremål för intellektuellt spionage. Inte minst från de sedvanliga aktörerna Kina, Ryssland och Iran. Medvetenheten om detta har varit skrämmande låg och universitetet och högskolor skulle må bra av att ta detta på större allvar. Det innebär dock inte att styrelsen nödvändigtvis är rätt verktyg för att uppnå detta.
Därtill vore det mer uppmuntrande om borgerligheten i stället övervägde att på allvar öka universitetens självbestämmande snarare än att administrera den socialdemokratiska politiska kontrollen. Rektorer får till exempel inte längre vara styrelseordförande eftersom S ville stärka kontrollen över lärosätena. På tal om det här med akademisk frihet.
Låt universiteten själva utse sina styrelser. Det finns ingen god anledning att staten, genom regeringen, ska göra detta. Att återupprätta starka, faktiskt självständiga universitet är ingen enkel sak att genomföra. Men det vore ett värdigt och gott företag.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.