I dag är det två veckor sedan den senaste filmen i Marvels superhjälteuniversum hade premiär – Black Widow. Det är en fullständigt duglig film. Som alltid med Marvel. Men den gör inget större avtryck.
Detsamma kan sägas om Marvels tv-serier som avlöst varandra på streamingtjänsten Disney+ – Wandavision, The Falcon and the Winter Soldier och Loki. Den senaste påminner mest om filmerna: snygg, påkostad och i stort sett smaklös, men roligt att Owen Wilson är tillbaka i rampljuset.
Wandavision var estetiskt underhållande men serien slutade som ett moraliskt moras. The Falcon and the Winter Soldier är något så meningslöst som ett Disneyförsök att tala om svartas situation. Premissen är att USA inte är redo för en svart Captain America, flera år efter att Barack Obama tjänade som USA:s president i två mandatperioder.
Man kan ge upp hoppet om populärkulturen för mindre. Men så glimmar det plötsligt till på något oväntat håll. I maj hade en fristående Marvelserie premiär: Marvels M.O.D.O.K. Det är en stop-motion-animerad serie om den i dag tämligen obskyre superskurken Modok (Mental organism designed only for killing). Och den är briljant.
Som alla animerade vuxenserier är det rätt tätt mellan skämten, inte minst på bekostnad av hippa techbolag. Och det är ofta underhållande. Men den bakomliggande historien handlar om vad det innebär att växa upp och att mogna i takt med livet. Modok är en misslyckad, medelålders superskurk. Han förlorar kontrollen över sitt företag, frun vill skiljas och han är inte ett dugg närmare att förgöra hjältarna i Avengers.
Tack vare lite tidsresande kommer hans 20 år yngre jag i kapp Modok och är förfärad över vad han har blivit. Planerna på världsherravälde kunde verkligen inte vara längre ifrån att förverkligas. Han identifierar problemet rätt snabbt: familjen. Och han ger sig den på att åtgärda det för att rädda sitt framtida jag.
Serien är ett slags meditation över hur det som var viktigt för en 20-åring inte alls är lika viktigt för samma person som 40-åring. Om hur det inte bör vara det. Familj är inte något som hindrar utan förlöser en. Man måste inte ge upp allt man brydde sig om tidigare, men ens prioriteringar behöver ofrånkomligen förändras, förbättras. Allt detta samtidigt som det kan vara en riktig plåga från tid till annan. Det gör M.O.D.O.K. till den klart mest relevanta serien just nu.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.