Enligt framtidsvisionen ska Norrköpings kommun ha över 175 000 invånare år 2035. Det är högt ställda mål. I dag räknas antalet invånare till runt 145 000.
Ambitiösa tillväxtmål är samtidigt mer regel än undantag i Sveriges kommuner. Finspångs kommun har visionen att växa från dagens 21 900 invånare till 30 000 invånare 2035.
Frågan är om det finns en enda kommun där politikerna säger att de är nöjda med befolkningsstorleken och ser det som sin uppgift att förvalta den befintliga strukturen på bästa sätt. Troligen inte.
Nej, målet verkar alltid vara att en ort ska växa så att det knakar. För att uppnå det uppförs det nya skolor, planeras bostadsområden och byggs vägar. Och för att täcka kostnaderna för allt detta lär behovet av att locka nya invånare i skattebetalande ålder öka än mer.
Det fascinerande med övervägandena som ligger bakom visionerna är att det alltid verkar behövas några tusen invånare till för att kommunens ekonomi ska bli bärkraftig.
Exempelvis pågår i den andra länsdelen, i Kinda kommun, ett arbete med att ta fram en översiktsplan i detta nu. Där sägs målet vara att öka antalet invånare med ungefär 5 000 personer till 15 000 invånare – vilket ska vara antalet som krävs för att få en bärkraftig kommun. Men i Söderköpings kommun, som har knappt 15 000 invånare, noteras samma stress att växa.
Samtidigt bör vi inte stirra oss helt blinda på antalet invånare. Det viktigaste i sammanhanget är hur befolkningen är sammansatt. En kommun med många äldre som använder kommunal service kommer att behöva fler yngre som kan betala skatt och finansiera det hela, vilket är situationen på många ställen. Så det är klart att det finns riktiga överväganden bakom många viljeriktningar.
Samtidigt är de uppsatta tillväxtmålen ouppnåeliga på många håll. Det lär inte finnas tillräckligt med potentiella nyinflyttare för att alla kommuner ska kunna uppfylla sina visioner. Många kommuner borde snarare sträva efter en hyfsad jämn åldersfördelning bland invånarna, än att kommunen ska husera fler än någonsin tidigare.
Att ifrågasätta visionerna i kommunerna är dock något som sällan görs, vilket är märkligt. Här finns en politisk position som står vidöppen, och lär kunna attrahera allt från gröna tillväxtkritiker till konservativa som vurmar för det småskaliga och liberaler som vill ha en minimal stat.
Att den här politiska nischen inte är exploaterad är något av ett underbetyg för de befintliga partierna. För utanför kommunfullmäktige lär allt fler fråga sig varför kommunen måste växa – finns det ingen annan väg?
Edvard Hollertz
Agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning