Nej, några glädjeminer blir det knappast över covid-19:s återkomst. Men den är ett faktum och något vi ju har räknat med sedan pandemin. Förr eller senare skulle covid bli mer som säsongsinfluensan och vi har onekligen tagit steg i den riktningen. Den nya varianten förefaller vara väldigt smittsam.
I måndags vårdades 75 personer på sjukhus för smittan bara i Östergötland. Vecka 45 testades 10.180 personer och 35 procent var positiva. Det går fort nu. Den höga spridningen och låga andelen intensivvårdsfall tyder förstås på att själva sjukdomsförloppet är mildare, men det är fortfarande farligt för flera målgrupper. Inte minst äldre.
Fördelen är förstås att vi vet exakt vad vi borde göra. Vi må ha gjort vårt bästa för att lägga pandemin bakom oss men det finns där. Tvätta händerna ordentligt som en kirurg på väg till operation snarare än att låta händerna nudda vattnet i en halv sekund och hoppa över tvålen eftersom vi är så viktiga. Nys och hosta i armvecket snarare än rakt ut. Är du inte frisk så stanna hemma – gå inte till jobbet, gå inte och shoppa och gå inte på krogen. Och håll ett anständigt avstånd till andra människor i exempelvis kön i mataffären.
I slutänden är allt det här ändå bara vanligt hederligt bondförnuft i praktisk form. Det är bra för en själv och för andra människor under alla omständigheter. Ett sätt att visa respekt helt enkelt. Ändå verkar vi helt ha lagt av med det. Det är rent sorgligt.
Folk står packade som sillar i kassaköerna i praktiskt taget varenda mataffär i hela landet. Detta i någon bisarr tro att man kommer ut ur affären snabbare om man hela tiden står så nära kassan som möjligt. Och givetvis: host, host. Snörvel, snörvel. Man kan ju bli vansinnig för mindre.
Under pandemins tidiga skede, innan rekommendationerna riktigt hade satt sig, kunde man enkelt få till ett värdigt avstånd till den bakom sig genom att vända sig om och hosta till. Men det är knappt att ens det funkar längre. Folk bara tittar på en konstigt, vilket det förstås kan finnas visst fog för också i det läget.
Nåja, innan vi går över till fri jakträtt på dem som inte beter sig kan vi ju försöka göra en gemensam ansträngning. Smittspridningen är väldigt hög nu och vi vet ju vad vi ska göra. Vi måste bara bry oss igen, för en kort period. Visst klarar vi väl av det?
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.