Taipei sjuder av liv. Och det är svårt att hitta någon plats i staden där man inte ser en Seveneleven.
Västvärlden har under decennier haft två primära skyddslingar: Israel och Taiwan. Två demokratier som frodas och utvecklas i osannolika och framför allt fientliga grannskap. Nyligen har Ukraina lagts till listan av aktiva skyddslingar.
Västvärlden ska kanske främst förstås som USA som har haft en tydligare moralisk kompass i utrikespolitiken och inte skytt sin roll som stormakt och garant för fred såväl som demokrati. Men där USA leder följer flera andra efter, om än i varierande utsträckning och med lika varierande förmåga.
Taiwan har genomgått en exceptionell utveckling sedan demokratiseringen som inleddes för bara omkring 40 år sedan. Landet är nu en renodlad demokrati med en högt utvecklad ekonomi. Taiwan delar också i stort samma värderingar som vi i väst gör. Demokrati, transparens och minoritetsrättigheter är viktiga. Man arbetar aktivt med jämställdhet och förstås inte minst klimathotet. Till skillnad från sin aggressiva, kommunistiska granne Folkrepubliken Kina inte bara siktar Taiwan på utsläppsneutralitet till 2050 utan arbetar aktivt för att nå målet.
Taiwan skiljer sig från Folkrepubliken Kina på så många sätt. Ett av dem är det mycket aktiva arbetet för att bli klimatneutralt. Här en interiör från Taiwans Industrial Technology Research Institute.
Allt detta under ett konstant hot om invasion från Kina. Viljan från Xi Jinping, kommunistpartiets ordförande, att invadera Taiwan är väldokumenterad. Bland Taiwankännare finns en uppsjö olika kriterier för när Peking skulle kunna tänkas genomföra en sådan operation. Det handlar om alltifrån uppskattningen av den egna förmågan jämfört med Taiwans till hål i USA:s satellitförsvar som inte täpps till än på några år. Vad som diskuterats mindre är dock att krigen i Ukraina och Mellanöstern har skapat ett fönster för Peking att slå till.
Västvärldens militära förmåga är inte oändlig. Det gäller särskilt viktig materiel såsom ammunition och robotar. Bara kriget i Ukraina har minskat ned de nationella lagren av dessa till nivåer som påverkar många länders möjlighet att låta försvaren träna i önskad utsträckning. Israels krig i Gaza och Libanon har redan skapat en farlig konkurrenssituation gentemot Ukraina.
Israel har en stark ekonomi och behöver inga bidrag men marknaden svämmar inte direkt över av krigsmateriel just nu. Produktionen har inte ökats i den takt som hade behövts ens för att hålla Ukraina under armarna och fylla på de nationella lagren. Nu har en bristsituation uppstått som innebär att den enes bröd lätt blir den andres död. Tämligen bokstavligt.
Taipei är en fascinerande stad, full av liv. Här sedd från skyskrapan Taipei 101.
Det här är ett problem även för Taiwan. Den faktor som främst har avhållit Peking från att invadera Taiwan är nämligen USA:s potentiella och stundtals närmast garanterade inblandning. Det klarar inte ens Kina av. Men även om det kinesiska kommunistpartiet ibland har svårt att förstå västländers agerande och bakomliggande resonemang råder det ingen tvekan om att de förstår att USA och resten av västvärlden inte har kapacitet att understödja Ukraina, Israel och Taiwan samtidigt.
Hotet mot taiwaneserna har ökat betänkligt. Detta bör återspeglas i vår politik. Vi har inte förmågan att göra särskilt mycket för Taiwan militärt. Men vi kan markera tydligt för Peking att vi inte tolererar något som helst militärt våld mot våra demokratiska vänner. Och att vi kommer att skydda och hjälpa dem på alla sätt vi kan. Det inkluderar att aktivt ta ställning för Taiwans naturliga deltagande i internationella sammanhang som den stundande klimatkonferensen COP29 och dess organisatör: FN:s Framework convention on climate change.
Dessa signaler har nu gått från att vara moraliskt riktiga till att bli potentiellt livsviktiga.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.