Det förtjänar att sägas direkt. Jag förstår varför KD:s partiledare Ebba Busch ville driva saken till sin spets lika väl som jag förstår varför hon råddes att erkänna. Det är bara att ta en titt på sociala medier, där väldigt många inlägg handlar om att Bush är en usel människa som sprider lögner om andra.
Så är det inte. Det förtal som Busch erkänt sig skyldig till handlar om att hon spritt en sann uppgift. I ett inlägg på sociala medier skrev hon om den hustvist hon är inblandad i och nämnde då att motpartens ombud dömts för sexualbrott. Att det utgör förtal är en teknisk juridisk fråga. Men även om något tekniskt sett utgör förtal kan det vara försvarligt med tanke på omständigheterna. Om så är fallet och uppgiften som spritts är sann ska man inte dömas för förtal.
Busch åtalades inte för att hon skulle ha ljugit utan för att hon sagt sanningen utan hänsyn till vad detta innebär för den hon talade om.
Sedan är Buschs uttal i samband med erkännandet osmakliga. Hon skriver att hon erkänner fast hon egentligen är oskyldig. Men juridiskt är hon skyldig och hon har erkänt sig vara det. Att på detta sätt använda rättssystemet som taktiskt verktyg må vara hänt, det är en realitet. Tror hon att hon har rätten på sin sida får hon härda ut i processen, men hon kan inte både ge upp och stå på sig. Hon gör sig nog visserligen inga stora förtjänster på att framstå som ett barn som erkänner men samtidigt fnissar med fingrarna i kors bakom ryggen.
Det hon skrev vittnar därtill om något som borde vara värre för den karismatiska partiledaren. Agerandet är inte uppenbart kristdemokratiskt. Det är inte ett religiöst parti men ideologin hämtar sin inspiration i det kristna idéarvet. Inte minst betydelsefullt för båda dessa är nåden.
Nåden är på sätt och vis ett erkännande om allas vår felbarhet. Alla människor är mer än de brott de har begått – det gäller givetvis Ebba Busch själv, men också motpartens ombud som hade dömts 15 år tidigare. Uppgiften ger sken av att ha förts fram i smutskastande syfte, ett sätt att förbättra sin egen position. Det anges aldrig varför den skulle vara relevant. Vilken nåd kan ges av någon som tar sig rätt att döma andra på det viset?
Man må tycka vad man vill om svensk förtalslagstiftning. Men Buschs problem är inte främst juridiskt, utan moraliskt. Och det hade gott tålts att diskuteras mer.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.