Kina är inte vilket land som helst, det är en enorm kommunistisk diktatur och beter sig som kan förväntas av en sådan. Kinesiska ambassaden i Sverige är inte vilken ambassad som helst utan beter sig värre än vad som kan förväntas av en enorm kommunistisk diktaturs ambassad.
Den kinesiska ambassaden har gått över gränsen många gånger. Kommunistpartiet är besatt av tanken på att inte tappa ansiktet och gör allt i sin makt för att kontrollera vad som sägs och skrivs om landet. Även i andra länder. Så har åtskilliga tidningsredaktioner runtom i Sverige de senaste åren tagit emot försändelser från ambassaden.
Nu har man gått än längre. Ambassaden har mejlat journalisten Jojje Olsson och krävt att han ska upphöra med sina kritiska skriverier om Kinas förehavanden, såsom att man krossat demokratin i Hongkong och ägnar sig åt i vart fall kulturellt folkmord mot muslimska uigurer i Xinjiang. Men man stannade inte där utan fortsatte med att hota Olsson, som driver Sveriges största nyhetssajt om Kina – Kinamedia. Antingen slutade han eller så skulle han "möta konsekvenserna av sitt handlande".
Att ambassaden i mejlet också erkände att Taiwan inte är en del av Kina är förvisso lite lustigt. Men det förtar inte allvaret i vad som har inträffat. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har krävt att ambassadören Gui Congyou ska skickas hem. Detta stöds även av Vänsterpartiet. Och det är faktiskt det enda rimliga.
Utrikesminister Ann Linde (S) har förklarat att Sverige minsann inte utvisar ambassadörer "för att göra politiska markeringar". Linde vill vara den vuxne i rummet, men regeringens ställningstagande innebär ingenting mer än att vi kröker rygg för den kinesiska vargkrigardiplomatin som plågar världen.
Det handlar inte om att förklara ambassadör Gui icke önskvärd på grund av meningsskiljaktigheter kring Kinas politik eller för att ambassadören har åsikter om svensk politiks lämplighet. Det vore ovärdigt.
Vad ambassadören har gjort är att komma till Sverige och hota svenska journalister som gör sitt jobb. Det handlar inte om en politisk markering utan om att värna gränserna för demokratin, men också för diplomatin.
Att inte kraftigt markera det oacceptabla i ambassadörens beteende är att flytta gränsen för vad som är diplomatiskt acceptabelt. Det är det bara Kina och andra mörka makter som tjänar på.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.