När det stod klart att Sverige inte var ett av länderna som bjöds in till klimattoppmötet hos USA:s nya president Joe Biden hånades regeringen av delar av högern. Det var extremt larvigt. Det säger absolut ingenting om Sveriges klimatambitioner, -arbete eller -resultat.
Men av något obegripligt skäl verkar miljö- och klimatminister Per Bolund ha hållit med. Det är i vart fall svårt att på något annat sätt förklara varför han helt i onödan väljer att skämma ut sig. Han hade bara kunnat konstatera det som alla människor vet, nämligen att ett toppmöte hos Biden inte har någonting att göra med Sveriges klimatarbete. Biden har valt ut lite olika länder av en myriad anledningar.
Nåja, tänkte väl Bolund. Vad är väl ett par dagar på ett toppmöte i USA? Det kan ju vara fruktansvärt långttråkigt och dötrist och tråkigt och alldeles, alldeles underbart!
Planen var tajmad och klar, in i minsta detalj. Inget kunde gå fel. Han skulle åka, inte till toppmötet, men väl till det rundabordssamtal med en bunt andra länder som inte heller fick vara med på toppmötet. Eftersom det gick av stapeln tidigt på morgonen av toppmötets andra dag kunde han då säga att han företrätt Sverige på det amerikanska toppmötet, vilket han gjorde på Twitter, samt att han och Sverige genom att inleda den andra dagen satte tonen för hela mötet, vilket han sade till TT.
En idiotsäker plan. Bortsett från att det är svårt att ljuga numera. Särskilt om publika tillställningar. Och det tog förstås inte lång tid innan det stod klart att Per Bolund inte alls hade varit med på toppmötet. Han höll inte sitt intetsägande lilla reklamtal för USA:s president utan för representanter för bland annat Maldiverna, Madagaskar, Rumänien, Saint Kitts och Nevis, Guyana och Kazakstan.
Och ärligt talat är det väl inget stort fel på det. Han är landets miljö- och klimatminister. Det är väl bra om han reser runt och upplyser andra länder om Sveriges klimatarbete? Varför är det något som Bolund skäms för och som han måste försöka göra till en sensation när det så uppenbart kommer att komma fram vad som faktiskt har hänt?
Möjligen känner han att stödet för honom i partiet har minskat, eller så är han orolig för hur det ska gå i valet nästa år. Det spelar egentligen ingen roll. Resultatet är under alla omständigheter att han skämmer ut sig. Han framställer sig själv i en ovärdig dager. Det lär inte hjälpa vare sig i partiet eller i valet.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.