Mycket talar för att Sverige äntligen kommer göra upp med biståndspolitiken. Både Moderaterna och Sverigedemokraterna vill minska biståndet, och därmed slopa enprocentsmålet som Sverige haft sedan 1968. Detta vore bra, särskilt eftersom biståndet är en dyr och synnerligen ineffektiv åtgärd för att bekämpa fattigdom.
Men nu höjs röster för att försvara Sveriges rådande biståndspolitik. Dagens Nyheter uppmärksammade nyligen bland annat uppropet ”Rädda biståndet” (23/9), där det hävdas att en sänkning av biståndet riskerar att 760 000 personer kan tvingas gå hungriga och att miljontals barn inte skulle få gå i skolan.
Det är sannerligen rejäla varningsklockor. Problemet är bara att om Sveriges inflytande över världens fattigdom var så omfattande så hade problemen varit lösta sedan lång tid tillbaka.
Denna ledarsida uppmärksammade under sommaren en stor skandal på ett av FN:s biståndsorgan, UNOPS, där 600 miljoner kronor försvunnit spårlöst. Detta är knappast en isolerad incident i biståndsvärlden. Sveriges bistånd har även gått till organisationer som stödjer terrorism i Israel. Hur mycket av de 57 miljarder kronor, som biståndsbudgeten består av detta år, som faktiskt gjort nytta är svårt att säga. Kanske särskilt eftersom UD använder sig av den så kallade ”pinsamhetssekretess”, som avslöjades av SvD tidigare i år (9/7), och helt sonika hemligstämplar dokument som skulle kunna leda till jobbiga frågor om biståndets faktiska effektivitet.
Biståndet fungerar alltså inte. Men låt oss, för sakens skull, säga att biståndet var ett effektivt medel för att bekämpa världens fattigdom. Även då hade det varit motiverat att dra in på det, och särskilt i det läge Sverige befinner sig i nu.
Vi har annalkande recession och en sänkning av landets levnadsstandard på ingång, till följd av såväl inflation som elbrist och prishöjningar på exempelvis mat och drivmedel. Lägg där till ett akut behov av att rusta upp såväl Polisen som försvaret och flertalet andra samhällsfunktioner så är det tydligt att Sveriges skattepengar behöver stanna i Sverige.
Från biståndet finns det pengar att ta för att skapa reformutrymme. Då har vi råd att stödja hushållen när vinterns elräkningar skickas ut, och även ha pengar över till åtminstone vissa av statens andra åtaganden som nu hamnat på glid. Och så kanske det finns en och annan krona över till att skicka bistånd där det faktiskt visat sig göra skillnad – i form av militärt stöd till Ukraina.