Avhopparsäsongen är i full gång i politiken. Arbetet med att sätta listorna inför nästa val har påbörjats och därmed även utspelen om att olika politiker väljer att inte kandidera 2022. Vi ser nu hur flera unga politiker redan söker andra karriärer.
Två närtida exempel är Emil Källström och Magnus Ek som båda har meddelat att de inte kommer att ställa upp för omval till Centerpartiets riksdagsgrupp. Det är två smått förvånande avhopp. Det är de två kanske största unga talanger som partiet har att tillgå. Källström har som Centerna ekonomiskpolitiske talesperson haft en nyckelroll under januarimandatperioden. Ändå känner han nu att han är färdig med sitt politiska värv.
Fenomenet är dock inte kopplat enbart till C. I fjol meddelade dåvarande Muf-ordföranden Benjamin Dousa att han skulle hoppa av alla partipolitiska engagemang för att inte bli en politiker som aldrig haft ett riktigt jobb. Senare utsågs han till ny vd för tankesmedjan Timbro. Dousa hann inte ens till riksdagen innan han lämnade politiken, men han hann uppnå ett högst reellt inflytande inte minst avseende partiets integrationspolitik. Och när Expressen rankade landets mäktigaste politiker under 30 i början av 2020 toppade Dousa listan.
Gemensamt för många unga avhoppare är att de ger en bild av inte vilja bli enbart politiker. Å ena sidan ett sunt uttryck för en strävan att bli en välrundad människa. Å andra sidan ett tecken på att vagnen har spänts framför hästen. Partierna tenderar att närmast tvångsmässigt föra upp unga, begåvade människor i rikspolitiken. Trots en total brist på erfarenhet betraktas ungdomligheten i sig som något gott.
En förutsättning för detta är förmodligen att riksdagen är relativt tandlös. Framgång för en riksdagsledamot mäts huvudsakligen i hur många motioner denne har skrivit under det gångna året – av vilka nästan samtliga kommer att avslås. Riksdagen saknar resurser att själv använda sin lagstiftande makt annat än i ytterst begränsade fall. Kopplat med en stark centralstyrning i partierna blir huvuduppgiften för merparten av ledamöterna att trycka på rätt knapp under omröstningarna.
Allt detta behöver förändras. I stället för att nyligen myndiga ungdomspolitiker betraktar riksdagsuppdraget som ett spännande första steg in i vuxenvärlden, något fint att ha på sitt cv, skulle vi kunna ha en ordning där man först gör karriär och därefter gör sitt demokratiska värv.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.