Regeringen har bestämt att Förbifart Söderköping ska börja byggas. Det blir en ny sträckning av E22 förbi Söderköping och en akvedukt där vägen korsar Göta kanal – alltså samma typ av lösning som vid Kungs Norrby, där riksväg 34 möter kanalen.
Beslutet är historiskt. Det innebär att ett av Östergötlands mest segdragna infrastrukturprojekt till slut blir av. Och att länets värsta flaskhals försvinner.
"Det är det största som hänt sedan Göta kanal byggdes", säger Therese Nordgren som är samordnare för E22 på Söderköpings kommun.
Jämförelsen mellan kanalens tillkomst och förbifart Söderköping är passande. Det är två utdragna projekt.
Det fanns drömmar om en kanal i 300 år innan första spadtaget togs. Hur riksvägen ska dras förbi Söderköping har det pratats om i länets trafiknämnd sedan i alla fall mitten av 1900-talet.
Det gick dock snabbare att dra igång kanalbygget, när behovet var konstaterat, jämfört med vägbygget i Söderköping. År 1808 lades idén om Göta kanal fram för kungen. 1810 började det grävas.
Den förstudie som ligger till grund för förbifarten är daterad 1996. I den konstateras att E22:ans sträckning genom Söderköping är en flaskhals i trafiksystemet. Sedan dess har det bara blivit värre.
Det är inte heller bara trafikanter på E22 från Västerviks- eller Norrköpingshållet som påverkas. Den som kommer från Linköping fastnar också lätt i långa köer, i synnerhet på sommaren.
Trots den alltmer ohållbara trafiksituationen har dock bygget av en ny väg och kanalpassage dragit ut på tiden. Och det här säger något besvärande om svensk byråkrati.
För trots att projektet har varit prioriterat av i stort sett alla inblandade har åren gått. Olika förstudier har gjorts. Vägutredningar och tillägg till vägutredningar har genomförts. Korridorer har beslutats. Och år 2020 – när allt till slut var utrett, klart och byggstart närmade sig – så hittas den fridlysta hasselsnoken där en kommunal sidoväg ska byggas och mycket börjar om igen.
Det finns en poäng med att stora infrastrukturprojekt tar tid. När vägar dras fram riskerar människor att bli av med hus, hem och mark. Det kan även bli stora skador på natur- och kulturmiljöer. Så det gäller att förankra beslut och hitta bästa möjliga lösningar.
I fallet förbifart Söderköping har det dock tagit orimligt lång tid. Projektet har legat som en våt filt över stora områden under lång tid.
Att regeringen slutligen beslutar om byggstart är välkommet – men det borde ha skett för många år sedan.
Edvard Hollertz är politisk redaktör på Östgöta Correspondenten.