Mördare eller offer. För den som har drabbats är det ofta oklart varför de ska straffas, särskilt så hårt. De har inte initierat våldet själva utan bara agerat i en situation som den egentliga brottslingen är upphov till. Även om lagen ser ut att ge vidsträckta möjligheter till självförsvar är verkligheten en annan.
I måndags hölls slutplädering i en rättegång i Jönköpings tingsrätt där en 60-åring står åtalad för mord efter att ha skjutit ihjäl en 37-åring. Den senare hade förföljt 60-åringens son och brorson hem till honom och attackerat dem på parkeringen. När 60-åringen kommer ut får han se sin brorson slås medvetslös och sin son attackeras kraftigt. Då skjuter mannen 37-åringen i bröstet med ett handeldvapen som angriparen själv hade med sig till platsen men uppenbarligen tappat. 37-åringen dör av skadorna.
Åklagaren vill att mannen döms till livstids fängelse. Försvararen vill att han frikänns helt. Förutsatt att händelseförloppet stämmer, vilket varken åklagare eller försvarare verkar invända emot, vore det moraliskt riktiga att frikänna mannen. Men lagen fungerar dessvärre mer såsom åklagaren resonerar:
"Han har inte sett några tillhyggen användas utan han har sett ett bråk med knytnävar och slag. Man kan avfyra ett skott i luften, så har den tilltalade inte gjort, utan han valt att, valt, att skjuta målsäganden."
Detta resonemang vilar dock på en orimlig grund: att den som finner sig i en sådan situation måste agera professionellt och återhållsamt. Det är ofta inte ens möjligt. Den aktuella mannen har kanske inte sett tillhyggen men han vet att 37-åringen var beväpnad med minst ett vapen. Hur ska han veta att där inte fanns fler och att angriparen kommer att skjuta honom, sonen och brorsonen så fort tillfälle ges?
Att i den 60-årige mannens situation inte drabbas av panik är omänskligt, ändå kräver lagen det. Det är oacceptabelt. Reglerna måste ändras så att de stämmer bättre överens med vad befolkningen i stort anser är rätt och riktigt. Man måste få skydda sig själv och sina egna från angrepp, även om det kan innebära dödligt våld. Det största ansvaret ligger på den som har orsakat situationen.
I början av sommaren presenterade Moderaterna ett förslag för att göra just detta. Regeringen kommer förstås inte att ta vara på förslaget, men det finns åtminstone en god plan inför ett maktskifte. Låt inte fler brottsoffer skaka galler i onödan.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.