Så vitt möjligt att bedöma i dagsläget dog Lars Vilks i en "vanlig" trafikolycka. Det gör förstås inte händelsen mindre tragisk. Fast efter fjorton år av förföljelser lyckades samtidigt konstnären – om än oavsiktligt – snuva jihadisterna på den triumf de länge drömt om.
Någon bitterhet syns visserligen inte på nätet där vissa nu jublar över Vilks död. Vidriga åsikter, vars omfattning samtidigt varken bör överdrivas eller bagatelliseras.
Ibland är det förmodligen samma människor som hyllar utvecklingen i Afghanistan, fast medan det bara är de mest extrema som sympatiserar med talibanerna utanför Afghanistan torde Vilks ha varit hatad i långt bredare kretsar. Och allt detta för en till synes oförarglig och till råga på allt ganska dåligt tecknad rondellhund. Egentligen inte mycket till provokation, om skissen ens hade detta syfte. Då var faktiskt Nimis av helt annan kaliber, byggd utan bygglov i ett naturreservat och allt!
Yttrandefriheten ger nu samma rätt att berömma och fördöma. Däremot inte att ta lagen i egna händer. Än mindre att utöva våld i religionens namn. Och just därför blev Vilks och hans rondellhund så obekväm i det politiskt korrekta Sverige.
Själv "dömdes" han till döden av fundamentalisterna. Precis som författaren Salman Rushdie tvingades leva med ett pris på sitt huvud och med ständigt polisskydd. Illa nog i sig och en påminnelse om vilket hot islamismen är.
Men Vilks dömdes också till isolering av vad man skulle kunna kalla det kulturella etablissemanget. Delvis berodde det nog på ren och skär rädsla, för vem vill ut sätta sig för i värsta fall livsfara bara genom att bjuda in en person som Vilks till exempelvis utställningar eller seminarier? Fast i så fall påvisar det i sig islamisternas delseger – hur vi anpassar oss efter deras åsikter och påbud.
Därtill var Vilks en visselblåsare som påvisade att det ibland inte finns några enkla lösningar. Antingen får vi kompromissa bort den yttrandefrihet vi under andra omständigheter håller för helig, eller acceptera en sannolikt mycket långvarig konflikt med politisk islam, sådan den tar sig uttryck i de flesta tolkningar. Väl att lägga märke till en islamism som långt ifrån är någon marginalföreteelse i många muslimska kretsar. Något som i sin tur kan leda till besvärliga följdfrågor vad gäller invandring och integration.
Kort sagt blev Vilks obekväm. Och just därför är det viktigt att värna arvet efter honom.