Den östgötske begravningsentreprenören Peter Trygg har fått en hel del medial uppmärksamhet efter att han föreslagit så kallade streamade begravningar. Det vill säga att det ska vara möjligt att följa en begravning via en digital livesändning. Bakgrunden är att han upplever att det är allt svårare att få till tider för begravningar som passar de anhöriga.
I dag ska begravningen klämmas in mellan fjällresan och Thailandssemestern. ”Så var det inte för 26 år sedan, då släppte man allt för begravningen” menar Peter Trygg.
Sedan 2012 säger lagen att det får gå max 30 dagar från dödsfallet till att begravningen ska äga rum. Det var en halvering från de 60 dagar som gällde tidigare. Men trenden går i motsatt riktning och allt fler ansöker om att få längre tid på sig att förbereda begravningen. I vårt stressade samhälle har vi inte helt enkelt inte tid med döden.
Det har blivit viktigare att inte ligga någon till last. Begreppet ”döstäda” fanns med på den lista över nya ord som Institutet för språk och folkminnen lanserade 2017. Att döstäda betyder att man rensar bland sina prylar för att de anhöriga ska slippa göra det när man gått bort. Förvisso kan det kännas befriande att göra sig av med överflödiga saker, men samhällstrenden att vi aldrig ska vara till besvär för någon annan är oroväckande.
Det är också allt fler människor som dör ensamma, utan några anhöriga som ordnar med begravning. Bara i Malmö ordnar kommunen omkring 30 begravningar om året för avlidna som helt saknar anhöriga eller anhöriga som vill hålla i begravningen. I hela Sverige har antalet gäster på minnesstunden i anslutning till begravningen halverats de senaste 30 åren. Men om vi inte har tid att ta ett ordentligt avsked av våra närmaste, vad ska vi då med våra anhöriga till?
Livesända begravningar kommer förmodligen att bli verklighet. Det är knappas tekniken det hänger på, snarare etiken. Vad händer på sikt med våra relationer om det fysiska mötet ersätts med digitala i allt större utsträckning? Jobbmöten, läkarbesök och nu begravningar. Alla digitala lösningar är inte dåliga men när alla lösningar blir digitala kan andra värden gå förlorade. Vad händer om vi till slut distanserar oss så mycket från fysiska möten människor emellan att vi blir avtrubbade och får svårare att både förstå och uttrycka känslor?
Sverige har aldrig haft så många ensamhushåll som nu, och ofrivillig ensamhet är riskfyllt. En amerikansk studie visade att social isolering ökar risken att dö i förtid med så mycket som 50 procent. Frågan har ingen enkel lösning, men att vi tar oss tid för våra anhöriga är en god början. Att ringa en släkting eller småprata med grannen kan betyda så mycket mer än vi tror. Och se till att gå på den där begravningen. Även det jobbiga och det sorgliga måste få ta plats i våra liv. Man får aldrig en andra chans till ett sista avsked.