Den numera riksfamöse Rickard Andersson hade licens på fyra jaktgevär, varav han hade tagit med tre (och minst ett halvautomatiskt) till platsen för massmordet i Örebro. Därför har riksdagspartierna i ovanligt samförstånd beslutat att förbjuda just ett halvautomatiskt gevär för jakt. Närmare bestämt den amerikanska karbinen AR-15 – eller rättare sagt alla motsvarande "militärliknande" vapen.
Det låter ju både snabbt och handlingskraftigt. Om det inte vore för en liten, men ack så viktig detalj.
Andersson ägde inte någon AR-15 eller annat halvmilitärt vapen för delen. Samtliga gevär var av ganska typisk jägarmodell.
Med den insikten blir det politiska samförståndet mer svårbegripligt. Varför förbjuda något som är irrelevant för dådet i Örebro? Även om det funnits ett förbud (och det fanns det, eller rättare sagt en föreskrift, fram till för några år sedan) hade det ju inte haft någon betydelse för massakern.
Kanske just därför. Socialdemokraterna var snabbt ute och krävde hårdare vapenlagar. Regeringens företrädare ville inte framstå som sämre och så hoppade till och med Sverigedemokraterna på i farten.
Samtidigt som alla dessa samförståndspolitiker naturligtvis var väl medvetna om att skärpt vapenlagstiftning inte är något som görs lättvindigt. Förbud kan få oväntade effekter och kommer ofrånkomligen att leda till protester bland jägare och sportskyttar.
Alltså införs, eller snarare återinförs, ett förbud med förhoppningar om stort symbolvärde, men paradoxalt nog med minimal risk för negativa återverkningar. Inte ens jägarkåren verkar entydigt överförtjusta i vapen som AR-15 (vilken veterligen fortfarande kommer att kunna användas som sportskyttevapen).
”Syftet är att återställa läget till det som gällde innan Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter” konstaterar regeringen. Med sannolikt åtföljande godtycke i regeltillämpningen, som var så besvärlig att Naturvårdsverket alltså ändrade föreskriften, fast med bibehållande av mer objektiva kriterier som ammunition och magasin.
Det finns andra åtgärder som kommer att övervägas. Framför allt handlar det om att förhindra olämpliga personer från att inneha vapen över huvud taget. En möjlig inspirationskälla vore Finland, som numera lägger större vikt vid mental balans vid utfärdande av licenser.
Fast allt sådant tar ju tid att utreda. Och regeringen vill ju framstå som handlingskraftig just nu, oavsett praktisk nytta i framförda förslag. Det är faktiskt sådant som brukar kallas populism.