Så har då Norrköpings kommun lämnat in ytterligare ett förslag till nya Femöresbron, med länsstyrelsen som mottagare. Det nya förslaget bygger på en bro som ligger på samma plats som den gamla och som anpassats enligt såväl byggnormer som kulturhistoriska krav.
Därmed börjar processen om från början, med förhoppningar om en ny vattendom. Och därmed kan också arbetet med en ny bro (i bästa fall) börja nästa år, för att stå klart 2024.
"Bara" åtta år efter att den gamla bron stängdes...
Det misstag kommunen gjorde var att inte nöja sig med att reparera den gamla Femöresbron, även om en sådan restaurering i praktiken hade blivit mer av ett faktiskt nybygge. Då hade man nämligen inte behövt ta så stor hänsyn till moderna byggnormer.
Fast på kommunen vill man ha en ny bro. Den gamla skrotades utan att ens en mindre del sparades för eftervärlden. Som om kommunen ville utradera själva minnet av Femöresbron.
Så lätt låter emellertid inte Norrköpingsborna sig luras. Dessutom har kommunen större problem än så. Genom att bygga en ny bro gällde naturligtvis nya byggnormer utan undantag, vilket ju var själva tanken (förutom att den gamla bron verkligen var utsliten, det måste tyvärr också erkännas). Fast det skulle i sin tur innebära att den kulturhistoriska miljön hotades. Länsstyrelsen sade nej och frågan avgjordes till sist, med negativt resultat för Norrköping, i domstol.
I detta moment 22 befinner sig kommunen just nu. Å ena sidan måste den nya bron uppfylla moderna normer, å andra sidan får den inte lov att bryta mot kulturmiljön – vilket den nästan per automatik måste göra för att kunna uppfylla dagens krav på en bro.
Säger länsstyrelsen nej ytterligare en gång, ja då blir det helt enkelt inte någon bro. Åtminstone inte på exakt på samma plats. Det om något skulle naturligtvis störa kulturmiljön.
Sedan är det förstås frågan om exakt hur den nya bron kommer att se ut. Tidigare förslag har byggt på att den skulle likna den gamla som mycket möjligt, låt vara anpassningar i lutning och bredd, men i ett nyritat förslag (nt.se) har man avlägsnat sig något på ett sätt som är mindre estetiskt tilltalande och – med anledning av att frågan om kulturmiljön står i centrum – knappast gör det lättare att krypa igenom länsstyrelsens nålsöga.
En sak kan nog alla åtminstone vara överens om. Att det ska ta sådan tid att byta ut en liten gångbro är inget än en byråkratisk skandal.