“Vart tog det fina Sverige vägen?”, sa en märkbart berörd drottning Silvia vid sitt och kungens besök i Örebro efter tisdagens masskjutning. Tragedin markerar den 23:e skjutningen i Sverige sedan årsskiftet. Även om händelsen i Örebro sticker ut, både i allvarsgrad och med en ensam gärningsman utan gängkoppling, är många av frågorna efteråt desamma. Hade det här gått att hindra? Och, vad är det som händer med Sverige?
Svaren, de som inte bara handlar om att lindra symptomen utan också bota själva sjukdomen, brukar landa i det förebyggande arbetet med skola, polis, vård och socialtjänst. Pelare i samhället där barn och unga som far illa och mår dåligt ska fångas upp. Socialtjänsten är spindeln i nätet. Mot bakgrund av utvecklingen är därför regeringens förslag till socialtjänstlag, som nyligen presenterades, högaktuellt.
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) kallar de nya förslagen för “den största omställningen av socialtjänstens arbetssätt på över 40 år”. Nu ska fokus skiftas från reaktiva åtgärder, långa utredningar och onödigt pappersarbete till proaktivt och förebyggande arbete. Det brottsförebyggande uppdraget betonas särskilt.
Men trots att regeringen skjutit till 8 miljarder kronor för att den nya lagen ska kunna implementeras och ytterligare 200 miljoner kronor för att stärka socialtjänstens brottsförebyggande arbete, finns det redan en oro för att medlen inte kommer att räcka. Utan tillräckliga resurser riskerar reformen att bli en papperstiger. Enligt en färsk undersökning från Akademikerförbundet SSR väntar många socialsekreterare med insatser som skulle kunna stoppa barn från att till exempel rekryteras av gäng, just på grund av brist på pengar.
Så många som 20 procent av socialsekreterarna har under de senaste två åren fattat beslut om andra åtgärder än den mest lämpliga på grund av bristande ekonomi. Det kan handla om unga som skulle behöva placeras på ett SiS- eller HVB-hem men inte får det, för att det är för dyrt. “Gängkriminaliteten har gjort att socialtjänstens uppdrag har blivit större och svårare. Men att skjuta insatser på framtiden är inte bra. Mer pengar är inte lösningen på allt men här behövs det”, säger Fredrik Hjulström, socialpolitisk chef Akademikerförbundet SSR (SvD 3/2).
Regeringen följer säkerligen frågan. Att besegra kriminaliteten och få ett slut på våldet är en av, om inte den, viktigaste frågan för Tidöpartierna. Ett halvår in i mandatperioden beskrev justitieminister Gunnar Strömmer (M) situationen som “...värre än jag trodde. Mycket värre”. Och det är sannolikt en del av förklaringen till varför våldet, med skjutningar och så gott som dagliga sprängningar, fortgår. Polisen och rättsväsendet har i rask takt fått en mängd nya befogenheter och skärpta lagar att tillämpa. Samma fokus och ambitionsnivå måste nu ges till socialtjänsten. Den nya lagen bör markera starten, inte slutet, för det arbetet.