Det mullrar i leden bland landets undersköterskor. Med över 136 000 undersköterskor är det Sveriges vanligaste yrke och 14 000 av dem skrev nyligen under det så kallade undersköterskeupproret. Protesterna går ut på att man vill att äldreomsorgen får mer pengar och undersköterskeyrket högre status. Många undersköterskor vittnar om underbemanning, hård tidspress inom hemtjänsten och orimliga arbetstider.
Protestlistan lämnades över till socialminister Lena Hallengren (S). Det är förståeligt att vända sig till ministern, även om Hallengren har förhållandevis lite makt över undersköterskornas vardag, eftersom det är i kommuner och regioner som undersköterskorna är anställda. Där läggs budgetar och där sätts löner och schemaläggning.
Nog är det lätt att tycka att staten borde skjuta till mer resurser till äldreomsorgen – många kommuner går ju redan på knäna. Problemet är dock att det finns redan väldigt många ändamål dit staten skjuter till resurser åt kommunerna, inte alltid med så mycket bättre resultat. Kommunerna och regionerna har redan över 200 olika riktade statsbidrag att söka för olika verksamheter – något som är tidskrävande och inte sällan följer det med en hel del krav som inte alltid passar den enskilda kommunen.
Lena Hallengrens – och därtill många kommunpolitikers – huvudbry borde främst vara hur man ska kunna locka ungdomar att bli undersköterskor. Enligt fackförbundet Kommunal behöver 10 000 nya undersköterskor anställas – varje år de kommande åren för att täcka behovet. Allt fler äldre lever allt längre – med ökade omvårdnadsbehov som följd. Var de 10 000 ska komma ifrån är långt ifrån solklart. Det råder svalt intresse för gymnasiets yrkesutbildningar i allmänhet – och för vård- och omsorgsprogrammet i synnerhet. Bara runt tre procent av gymnasieungdomarna väljer den inriktningen och på många skolor kan man inte ens starta programmet på grund av för få sökande.
Regeringen har en statlig utredning på gång där man föreslår att undersköterska ska bli en så kallad skyddad yrkestitel för att säkerställa en viss kompetensnivå hos undersköterskorna. Ett litet steg för att höja yrkets status månne, men knappast tillräckligt för att göra yrket attraktivt i ett slag.
Löner och karriärmöjligheter är desto större lockbeten – men det kommer att kosta för kommunerna. Lärare, socialsekreterare och andra stora yrkesgrupper inom kommunen ropar också samstämmigt efter bättre betalt. Med en nalkande lågkonjunktur är det svårt att se hur pengarna ska räcka åt alla.
Att genom teknik och robotisering försöka ta bort de tunga moment som sliter mest fysiskt kan vara ett sätt att göra yrket attraktivare, liksom att satsa på ledarskapet på arbetsplatserna. Utan duktiga chefer kommer det inte gå att vända trenden, men chefer inom vård- och omsorg är den grupp på arbetsmarknaden som har flest medarbetare per chef. Inom den kommunala äldreomsorgen ligger snittet på 60 medarbetare per chef. Hur lockande är det att ta ett chefsjobb där man aldrig känner att man räcker till?
Som äldre vill vi alla bli omhändertagna av personer som valt sitt yrke för att de vill vara just där – och inte som ett sistahandsalternativ i brist på annat. Det är dags för en rejäl kraftsamling för att se till att göra undersköterskeyrket till det attraktiva framtidsyrke det förtjänar att vara.