SVT presenterade den 15 oktober statistik över kommuners flyktingmottagande. I vanlig ordning slår man på stora trumman i försök att fjättra en rad kommuner vid skampålen. Varför tar inte alla kommuner sitt ansvar? Varför är inte fördelningen jämnare? Frågorna bottnar till stor del i okunskap om hur mottagandet fungerar. Exempelvis blandar SVT ihop asylsökande och flyktingar i sin statistik. Flykting blir man egentligen först när man fått uppehållstillstånd. SVT räknar också samman både de asylsökande som väljer att ordna eget boende och de som anvisas boende av Migrationsverket i samma kommun.
De flesta väljer eget boende och söker sig ofta till kommuner där släktingar och landsmän redan bor. Samt där det finns chans att få tag på en lägenhet.
Det innebär att fler asylsökande söker sig till exempelvis Södertälje och inte till S-styrda Habo kommun och liknande kommuner som mestadels består av villabebyggelse. Frågan är om det är Habos eget fel att staten inte byggde miljonprogramområden just där? Är lösningen att tvinga asylsökande att bosätta sig i lägenheter som inte finns?
I S-styrda Vänersborg öppnades nyligen ett asylboende för drygt 100 personer. Men kommunledningen fick inte veta något innan de hade anlänt. Så någon särskilt solidarisk handling i form av aktivt mottagande handlar det knappast om. I stället är det privata fastighetsägare som har tomma stugor att hyra ut till Migrationsverket, som i sin tur använder boendet som anläggningsboende för de asylsökande. Plötsligt får Vänersborg en högre siffra i statistiken över flyktingmottagande, utan att kommunen aktivt valt detta.
Det aktiva mottagandet börjar egentligen först när en asylsökande får uppehållstillstånd. Om man inte redan ordnat eget boende placeras man i en kommun som tecknat avtal med Länsstyrelsen om att ta emot flyktingar. 277 av landets 290 kommuner har i år tecknat sådana avtal, men dessa avtal ger alltså inte hela bilden av en kommuns sammanlagda mottagande. Så länge Migrationsverket upphandlar asylboenden där lediga lokaler finns och så länge majoriteten av de asylsökande själva väljer var de vill bo är det svårt att skapa en jämn fördelning.
Därmed inte sagt att det inte finns kommuner, såväl S-styrda som Alliansstyrda, som kan göra mer i den kris som råder och få igång bostadsbyggandet. Men att peka finger åt vissa kommuner på osakliga grunder kommer inte att lösa krisen. För att få till stånd något konstruktivt, måste man syna varför statistiken ser ut som den gör. Det räcker inte med att skuldbelägga enskilda kommunalråd. Nationellt ansvar krävs.