I veckan som gick beslutade först Oskarshamns kärnkraftsbolag att reaktorerna Oskarshamn 1 och 2 ska avvecklas i förtid. Dagen därpå fattade Vattenfall ett motsvarande beslut för Ringhals 1 och 2. Även om det handlar om de fyra äldsta och minsta reaktorerna innebär det ett bortfall på 30 procent av kärnkraftskapaciteten. I båda fallen fattades besluten under viss oenighet.
Så ser marknadskrafterna ut hävdar säkert någon! Men om marknaden i själva verket är manipulerad?
Genom att subventionera vindkraften har regering och riksdag redan snedvridit konkurrensförhållandena, men viktigare än detta (vindkraften står ändå för mindre än åtta procent av elproduktionen) är den höjda och mycket kostsamma effektskatten på kärnkraften. Enligt Vattenfall utgör denna skatt 25 procent av kostnaderna bara för kärnkraftverket i Ringhals.
De äldsta kraftverken hade förstås inte kunnat köras hur länge som helst i vilket fall som helst, samtidigt som Oskarshamn 1 nyligen renoverades för stora kostnader men nu alltså inte tas i bruk. Problemet är vad som händer på längre sikt, för regeringen har veterligen inte några planer på nya kärnkraftverk. Frågan är också vad som händer en kall vinterdag. Över hela Europa satsas det på vindkraft, vilket är bra när det blåser men kan ställa till svårigheter kalla och vindstilla vinterdagar. Då räcker inte strömmen, i värsta fall kan för samhället och industrin kostsamma ransoneringar aktualiseras.
Fast även om det inte går så illa, innebär den förtida avvecklingen att den svenska nettoexporten av miljövänlig el utan utsläpp av växthusgaser ersätts av energiimport som mycket väl kan komma från kolkraft eller (i bästa fall) gaskraftverk. Givet att ministären Löfvens företrädare – inte minst de som kommer från Miljöpartiet – anser att den globala uppvärmningen är ett allvarligt hot mot inte bara Sverige utan snarast hela mänskligheten, är det riktigt dålig miljöpolitik. När klimattoppmötet i Paris drar igång om några veckor står Sverige faktiskt i skamvrån. Den svenska politiken riskerar att leda till ökade utsläpp av växthusgaser!
Om De grönas politik bygger på lika delar flum och ovilja till prioriteringar, blir det ändå märkligare att Stefan Löfven kan stå som ansvarig för den förda politiken. Han gick ju ändå till val på en industrivänlig linje. Förklaringen utgör sannolikt en blandning av allmän handlingsförlamning (statsministern är bra på det) och att snålvattnet rann till när effektskatten höjdes. Men synden straffar sig själv... Istället för utökade inkomster från kärnkraften, riskerar den förtida avvecklingen nu att leda till att staten går miste om 1,5 miljarder i effektskatt. Regeringen har helt enkelt skattat bort sina egna inkomster.