Det var gnistan som fick krutdurken att explodera, men till en början var det få som insåg att förra årets skogsbrand i Västmanland skulle bli explosiv över huvud taget. Sannolikt var det en gnista från en skogsmaskin i samband med markberedning som utlöste skogsbranden torsdagen 31 juli.
Branden spred sig sakta, men förvärrades av att räddningsaktionen initialt gick så långsamt. På kvällen brann ett område om runt 60 hektar. Ett par dagar senare hade branden spritt sig till 2 000 hektar och ytterligare ett par dagar senare brann 10 000 hektar under ett okontrollerat förlopp, i vad som var Sveriges största skogsbrand i modern tid. Torr skog, kraftiga vindar och en självförstärkande brand ledde till en explosiv utveckling. Snart gick allt mycket fort, människor skadades (och dödades i ett fall), medan planer fanns på att evakuera hela Norbergs tätort.
Ett år efter denna katastrof – vars direkta och indirekta kostnader uppgått till flera hundra miljoner kronor – har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) presenterat sin utredning av branden. Det är i sig en kontroversiell fråga, eftersom MSB därmed kommit att utreda sig själv! Som räddningsledaren Lars-Göran Uddholm påpekat hade en oberoende utredning varit bättre, likaså är han kritisk mot att utredningens omfång begränsades.
MSB:s slutsatser är tänkvärda, om än knappast överraskande och dessutom måttligt självkritiska. Dock konstateras att brandbekämpningen ofta blev reaktiv snarare än proaktiv. MSB agerade emellanåt passivt och olika aktörer hade svårt att förstå vilken realistisk hjälp som stod att få.
Det måste finnas utrymme för mänskliga misstag, men det allvarliga är att efterhandssituationen bestod under i stort sett hela brandförloppet. Förutom specifika brister kan man också notera problemen med brandbekämpning från luften, delvis en effekt av den militära nedrustningspolitiken. Att materiel fraktades ända från F 21 Luleå påvisar också hur förbandsnedläggningarna fått negativa konsekvenser för den civila säkerheten.
Under själva branden handlade mycket dock om att Sverige saknade brandsläckningsplan och från exempelvis miljöpartistiskt håll framfördes önskemål om att köpa egna svenska dylika. I själva verket är det emellertid sällan sådana plan behövs. Då är det bättre att återuppbygga den militära överskottskapacitet som fanns innan gröna pacifister och andra nedrustare aningslöst sågade sönder försvarsförmågan.
Frågan är hur många av alla dessa lärdomar som dock kommer att omsättas i en högre beredskap. Det är svårt att förbereda sig för storbränder likt den som drabbade Västmanland, eftersom de trots allt är så sällsynta. Och i takt med att nyheterna handlar om annat brukar dessutom den politiska viljan att tilldela erforderliga resurser dämpas. Fram till nästa naturkatastrof.