När förra regeringen införde bonus-malus var tanken att det skulle vara ett självfinansierande system. Bonusen till nya elbilar betalades helt enkelt med straffskatter på fossildrivna bilar, så kallad malus. Systemet syftade till att stimulera köp av miljövänliga bilar och minska utsläppen. Det var i alla fall så det såg ut på pappret.
Vintern år 2022 menade den då nytillträdda regeringen att elbilarna blivit tillräckligt billiga, och avskaffade bonusdelen. Det var ett bra beslut. Bonusen var onödig och gick till människor som redan var rejält stadda i kassa.
Inkonsekvent nog behöll regeringen malus. Detta trots att det redan då gick att se hur systemet gjort att det såldes färre transportbilar och pickuper än vad som egentligen behövdes. Detta innebar inte bara negativa konsekvenser för de som köper nya bilar, framför allt större företag, utan även de som köper begagnat, framför allt mindre företag.
När nya bilar var för dyra att äga och därmed inte fanns i tillräckligt antal, minskade helt enkelt antalet begagnade bilar som såldes. Det var också färre som skrotades med följden att fordonsflottan som helhet blir äldre.
Det är uppenbart att straffskatten stört, och fortsätter störa, transportbilsmarknaden på ett menligt sätt. Detta trots att transportbilar och pickuper är en oumbärlig del av vår ekonomi. De används dagligen av hantverkare, leverantörer, lantbrukare och andra företag. För dessa är tillgången till prisvärda och funktionella transportbilar avgörande.
Men med det nuvarande malussystemet har kostnaderna för dessa fordon skjutit i höjden, vilket som sagt gör det svårt för många att uppgradera sina fordonsflottor. Detta innebär inte bara en ekonomisk börda, utan även en belastning för miljön, eftersom nya bilar ofta har lägre utsläpp än äldre modeller.
Problemen med malussystemet är uppenbara. Därför var det en besvikelse när regeringen nyligen aviserade sin plan på att under kommande år slopa straffskatten på husbilar. Det räcker ju inte.
Regeringen måste visa förståelse för de praktiska och ekonomiska realiteter som många småföretagare och transportföretag står inför. Beslut som fattas kan inte bara se bra ut på pappret.
Om målet är att minska utsläppen och främja hållbara transportmedel bör incitamenten vara mer balanserade än kontraproduktiva straffskatter. En hållbar politik kan inte gå ut på att straffa dem som är beroende av transportbilar för att driva sina verksamheter. Därför räcker det inte att bara stryka straffskatten på husbilar. Den måste bort helt och hållet.