När Svenska byggnadsvårdsföreningen uttalar sig är det ord och inga visor. "När en kommun kommer in på Gula listan, då ska de skämmas" säger Hannes Granberg från föreningen. Detta med anledningen av att kulturhistoriskt märkta Brunnslasarettet i Söderköping tillåts förfalla.
Den som råkar gå förbi byggnaden kan förmodligen inte mer än att hålla med. Det är dessutom inte bara färgen som flagnar, redan för fem år sedan konstaterades sättningar. Nu måste förmodligen betydande delar av väggar och tak bytas ut, vilket i sig är en skandal i skandalen.
För allt detta har varit känt sedan länge och vilken vanlig villaägare som helst vet att utan kontinuerligt underhåll riskeras större kostnader i framtiden. I den meningen kan man säga att Söderköpings kommun medvetet låtit Brunnslasarettet förfalla.
Tyvärr är detta något som utmärker inte bara Söderköping. Många kommuner är notoriskt dåliga på att underhålla det egna kulturarvet och många byggnader eller andra artefakter hade förmodligen fått rivas om det inte varit för att det ofta är förbjudet i lag. Ändå kan man nästan misstänka att förfallet tillåts fortgå så långt att det som borde bevaras till eftervärlden till sist är bortom räddning.
I Norrköping kan vi notera hur Händelö gård förfaller, medan tvångsinlösta Krusenhof förhoppningsvis går ett bättre öde till mötes med Holmen som ägare. Den gamla kranen i hamnen – en gång en väl mottagen gåva – undslapp skrotning med liten marginal efter åratal av eftersatt underhåll. Den då S-ledda kommunstyrelsen hade redan fattat beslut om skrotning när man i sista minuten tvingades böja sig för en folklig opinion.
Kommuner är ofta notoriskt dåliga på att vidmakthålla sin egen kulturhistoria. Det är nämligen lätt att skjuta på nödvändigt underhåll från ett år till ett annat, när ekonomin kräver ansträngningar på annat håll. Samma lokalpolitiker som under andra omständigheter lite aningslöst talar om att "sätta kommunen på kartan" glömmer inte sällan också bort att det egna kulturarvet ofta är den bästa turistmagneten.
En brunnspark i Söderköping utan det gamla lasarettet i dess omedelbara närhet skulle onekligen bli lite fattigare. Fast nu får man alltså inte riva, samtidigt som en försäljning kräver både pålning och en ny detaljplan. Från politiskt håll kommer mest beklaganden över den egna senfärdigheten.
Problemet är förstås att sanktionsmöjligheterna är små. Kommunen har en skyldighet att bevara så kallade q-märkta hus, men det är svårt att via varje enskilt tillfälle utkräva ansvar. Därmed får förfallet fortgå och så också tyvärr i Söderköping.