Få saker är så självklara i Sverige som att barnen ska gå i förskola. Den utvecklingen har i princip gått i en rak linje sedan Alva Myrdals dagar. Den familj som inte sätter sina barn i den ordinarie förskoleverksamheten blir snabbt misstänkliggjord.
Det är med andra ord i en viss ideologisk motvind som den nya stiftelsen Familjen först har dragit igång. Stiftelsen anordnade nyligen ett seminarium i Sveriges riksdag under rubriken ”Barn, förskola och självkänsla”. Frågan som diskuterades var just huruvida en för tidig start i förskolan kan vara negativ för barnen.
Föga förvånande har stiftelsen redan kallats för ”kristen höger”. Syftet med det är givetvis att bunta ihop de kristdemokratiska politikerna och journalisterna som leder stiftelsen med de mest hårdföra evangelikala kristna på den amerikanska högerkanten.
Styrelsen har dock såvitt jag förstår bara ställt frågan och satt rubriken för seminariet. Panelen som diskuterade frågan bestod av författaren och tidigare Per Kågesson som har en bakgrund inom både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, professorn och barnläkaren Hugo Lagercrantz samt docenten Maarit Johnson. Inte direkt några typiska företrädare för den kristna högern.
Det är egentligen häpnadsväckande att problematiserandet av en tidig start i förskolan ska vara så kontroversiellt. Det är visserligen förståeligt att det kan väcka en viss irritation från föräldrar som indirekt känner sig anklagade för att göra skadliga val åt sina barn. Alla föräldrar vet att många familjer helt enkelt inte har något annat väl än att sätta barnen tidigt i förskolan.
Men om det nu är så att det faktiskt är negativt för barnets välmående och utveckling att börja i förskolan tidigt måste det naturligtvis upp till diskussion. Att bli ilsk på åsikten som framförs eller försöka skjuta budbäraren gynnar ingen och allra minst barnen.
Sedan 1990-talet har den psykiska ohälsan bland unga ökat kraftigt och ungefär var femte barn mår dåligt. Det är en utveckling som borde få föräldrar att kräva att forskarna ska få medel att kunna vända på varenda sten för att hitta förklaringen.
Mobilernas erövring av samtalet i hemmet, utseendefixeringen och mobbningen som fortsätter trots eleven lämnat skolan för dagen, är några vanliga förklaringar till varför barn och unga mår allt sämre. En ytterligare förklaring skulle möjligen kunna vara att barnet börjar alldeles för tidigt på förskolan, när det egentligen skulle behöva en trygg tillvaro med sina föräldrar. Tänk om det första steget till psykisk ohälsa börjar redan där men att det är för känsligt att diskutera?
Att barnen ska börja i förskolan i ettårsåldern är ingen naturlag. Förutsättningarna ser visserligen ut så för många familjer, men det är det vi har politik till att förändra. Barnens välmående är alldeles för viktigt för att politiseras sönder i en höger-vänster-konflikt. Släpp prestigen och diskutera. Kanske hade välkomnandet varit varmare om stiftelsen istället kallat sig för Barnen först?