De rödgröna partierna i förra regeringen enades efter inre konvulsioner om en nedläggning. Denna kamp har de efter regeringsskiftet fortsatt att föra i Stockholms stadshus. Stockholms stad äger förvisso marken, men avtalet med statligt ägda flygplatsoperatören Svedavia löper inte ut förrän år 2038.
Partierna i nuvarande regering enades i Tidöavtalet om att behålla flygplatsen under i alla fall innevarande mandatperiod. Det är en mycket bra överenskommelse som bör fortsätta bra mycket längre än till år 2038.
Visst för att förra regeringens utredare ville skapa genvägar för att underlätta resenärernas manövrerande på Arlanda, men dessa hade inte gett ett lika smärtfritt resande som Bromma erbjuder. Varken inom flygplatsen eller till och från den.
Mindre bök samt billigare och kortare restid sänker tröskeln för arbetsresor till och från Stockholm. De bostäder det rödgröna styret i Stockholm vill bygga där flygplatsen ligger behövs alltså inte eftersom det med Bromma flygplats blir enklare att kombinera hemarbete med någon dag på kontoret i Stockholm.
Med Bromma flygplats kan alltså fler familjer kombinera trivsamt boende ute i landet med jobb i Stockholm. Och ändå ha tid att hämta på förskolan eller vara med på barnens träning. Dessa mjuka värden får inte glömmas.
Det går att invända att ökat resande skadar klimatet, men utvecklingen av fossilfritt flyg går väldigt fort. Må vara att elflygplan inte tar så många passagerare, men fler plan ger fler avgångar och möjlighet för ännu fler att resa.
Att Bromma blir kvar är också viktigt för de regionala flygplatserna, som ofta glöms bort i diskussionen. De är av stor vikt för flera andra verksamheter, inte bara det kommersiella resandet. De regionala flygplatserna är till exempel baser för sjöräddningen samt tar emot ambulansflyg och brandflyg. De är också viktiga för myndigheter som inte gärna basunerar ut sin verksamhet. Till exempel kriminalvården, Migrationsverket och försvaret.
De kommuner och lokala företagare som äger de regionala flygplatserna tar alltså ett stort ansvar för viktiga samhällsfunktioner, ofta utan fullständig ersättning. Det är inte bra. Att Bromma blir kvar är en bra början, men det måste finnas andra flygplatser dit planen kan gå. Nästa steg är att ordna upp förra regeringens lapptäcke, och skapa långsiktiga förutsättningar för de regionala flygplatserna. Låt även flygplatser som ligger mindre än två timmars tågresa från Stockholm få statligt driftsstöd. Detta hade till exempel gynnat Linköpings och Norrköpings flygplatser som utgör viktig avlastning för Arlanda.
Regeringen bör också göra alla regionala flygplatser till beredskapsflygplatser med beredskap dygnet runt, och se till att ersättningen täcker kostnaderna. På så vis säkerställer vi att de regionala flygplatsernas symbios mellan kommersiellt resande och viktiga samhällsfunktioner fortsätter och utvecklas.