Vi anade nog risken, men så klart aldrig att terrorn skulle slå till där och då. På måndagskvällen öppnade en islamistisk terrorist i Bryssel eld mot tre svenskar, varav två dog och en är skadad. Den misstänkte gärningsmannen – Abdesalem Lassoued – sköts senare till döds av belgisk polis. Offren var inte utvalda på måfå, utan just för att de var svenskar. Fotbollssupportrar som var lätta att känna igen på grund av kvällens match mellan Sverige och Belgien.
"Allt talar för att detta är en terrorattack riktad mot Sverige och svenska medborgare" konstaterade statsminister Ulf Kristersson under en presskonferens på tisdagsförmiddagen. Ja, precis så är det. Vidriga jihadister som hatar svenskar och förmodligen hittat (i sina ögon) utmärkta ursäkter för sitt agerande framför allt genom koranbränningarna, men också de väl spridda myterna om svenska myndigheter som kidnappar muslimska barn.
De enda som kidnappar barn är emellertid som bekant Hamas.
Hamas har också uppmanat till terrordåd den senaste veckan. Nu börjar det få effekt. Först mördas en lärare i Frankrike och därefter två svenska fotbollssupportrar på besök i Belgien. Det kan komma mera, för hatet mot Europa är universellt.
För svenskar utomlands har det plötsligen blivit lite farligt att visa sig som just sådana. Att bära blågult eller bara flaggan på kavajslaget sker tydligen på egen risk. Även och inte minst i Europa. Det är i sig oerhört.
Fast det finns en grupp i Sverige som med beklagande kan känna igen sig. Alla svenska judar. De som i synnerhet de senaste dagarna tvingats uppträda försiktigt. Som vet att en synlig davidsstjärna är ett risktagande, samtidigt som propalestinska demonstranter uttrycker sitt hat mot Israel – och ibland också sina sympatier för Hamas.
Nu kan man säga att Hamas har förklarat krig mot Sverige också. Fast egentligen är det ett krig med många fronter som pågått länge, åtminstone sedan elfte september 2001. Där hoten inte bara kommer från de stora terroristorganisationerna, utan också från ensamagerande våldsverkare. Som i Bryssel eller i Stockholm 2017. Ibland samarbetar terroristerna, ibland inspirerar de bara varandra. Islamistiskt umgänge (fysiskt eller på nätet) driver ofta på radikaliseringen.
"Jag vill inte att svenskar ska gå runt och dölja att de är svenska" säger Kristersson och alla håller förhoppningsvis med honom. Fast om den visionen ska förbli en verklighet måste vi också ta den islamistiska utmaningen på större allvar. Ett arbete tillräckligt omfattande för att tyvärr hålla oss sysselsatta mycket länge.