Två fel gör inte ett rätt. Det kan vara värt att komma ihåg detta, när den av NT intervjuade plankaren "Stefan", i övre medelåldern, försöker försvara sitt gratisåkande på kollektivtrafiken i Norrköping. Han påstår att eftersom så många redan fuskar, har han rätt att göra detsamma!
Nej, det har han inte. Dessutom kvittar det om man åker spårvagn utan biljett, snattar i närbutiken eller ägnar sig åt knarkhandel. Att andra ägnar sig åt brottslighet kan aldrig bli ett försvar för egen kriminalitet.
Riktigt knepigt blir "Stefans" resonemang när han propagerar för gratis kollektivtrafik och påtalar att så skulle vara fallet inom exempelvis sjukvård och hemtjänsten. Har han möjligen hört talas om hemtjänstavgifter och har han aldrig betalat för sig på vårdcentralen heller?
Det fullkomligt amoraliska resonemanget är lika intressant som upprörande. "Stefan" fuskar bara när risken att åka dit är liten. Även om han någon gång åker dit är böterna – det vill säga tilläggsavgiften – inte högre än att plankandet faktiskt lönar sig.
Ändå – just denne gratisåkare har faktiskt något viktigt att säga oss. Nämligen hur det så kallade samhällskontraktet börjar spricka i sömmarna.
I själva verket förstärker förstås "Stefan" bara uppträdandet, men samtidigt kommer detta samhällskontrakt aldrig att fungera i längden om inte lejonparten följer detsamma. Blir plankarna för många kommer folk i gemen också att, förr eller senare, börja fuska med biljetten. Andra kan mer allvarligt fråga sig vad man egentligen får för några av världens högsta skatter, när brottsligheten frodas på många håll. Då tänker vi inte bara på den så omtalade gängkriminaliteten utan allt från båtstölder till skadegörelse. Hur ofta läggs inte dessa ärenden ner, hur sällan klaras faktiskt brottsligheten upp? "Andras" oblyga biljettfuskande tycks bara bekräfta bilden.
Den svenska solidariteten är fortfarande stark, men förutsätter faktiskt att alla försöker göra rätt för sig – och att allt från grova brottslingar till spårvagnsfuskare faktiskt åker dit. Att emellanåt se mellan fingrarna med småkriminalitet fungerar dessutom bara om denna brottslighet hålls på en minimal nivå.
Samtidigt handlar frågan faktiskt inte först och främst om varken lagar eller straff, utan vad vi själva anser är rätt och riktigt. Att medvetet göra fel blir ju inte bättre bara för att risken att åka dit är liten. Däremot underlättar det säkert om flergångsförbrytare, som exempelvis "Stefan" skulle riskera mer än bara enstaka tilläggsavgifter när han faktiskt ertappas.