Den som är gammal nog minns kanske bilderna från bilstrejkernas brittiska 70-tal. Strejker som innebar slutet för större delen av en krisande bilindustri. Alla tekniska bedrifter genom historien vägde lätt för konsumenter som inte vill bli stående med undermåliga produkter utan reservdelstäckning.
Det finns förstås skillnader mellan då och nu, mellan Storbritannien för ett halvsekel sedan och Sverige av i dag. Fast den största skillnaden är kanske är det var så mycket lättare att (trots allt) sympatisera med de brittiska fackföreningar som företrädde ganska dåligt betalda bilarbetare under besvärliga konjunkturförhållanden. Det är mycket svårare att sympatisera med pilotfackets strejk, som kastat det krisande SAS i företagets största och kanske sista kris. En höginkomsttagarstrejk som kan kosta inte bara företagets existens, utan också sluta i arbetslöshet för alla andra löntagargrupper inom SAS. Personal med vanligtvis betydligt sämre ersättningar än de välbetalda piloterna.
Över huvud taget agerar pilotfacket på ett påfallande osvenskt sätt, på tvärs med saltsjöbadsandan. Så talas det också om en strejkkultur inom flyget. "Det här är sjätte strejken de senaste tolv åren. Hur i hela världen ska vi lyckas hitta investerare om det fortsätter så här?" undrar SAS vd Anko van der Werff.
Nu har SAS visserligen ansökt om konkursskydd i USA. Ett vanligt förfarande på andra sidan Atlanten, vars rättsliga förutsättningar dock är oklara i Sverige. En rekonstruktion skulle ge vissa möjligheter att börja om med rimligt låne- och utgiftsbagage. Inklusive nya anställningsförfarande – vilka kommer att slå mot bland andra SAS-piloterna i vilket fall som helst.
Fast det kan bli en konkurs till sist ändå och en aldrig så framgångsrik historia brukar väga lätt inför samtidens utmaningar. Pan Am, Sabena och Swissair är andra exempel på bolag som gått i konkurs och det finns inget som säger att inte SAS kan bli nästa offer för egna missgrepp, en kärv konkurrens och sist men inte minst en storstrejk just när företaget behövde sina inkomster mer än någonsin.
Det lär visserligen inte gå någon riktig nöd på arbetslösa piloter (medan andra anställda kan få det besvärligare). Fast lite kan det nog ändå svida att behöva byta pilotuniformen mot mjukisbyxor och cockpit mot arbetsförmedlingen.