Den senaste så kallade Pisa-mätningen har chockat det svenska etablissemanget. Skolresultaten sjunker nämligen och Sverige tycks nu vara tillbaka på lågvattenmärket för tio år sedan.
Det är allvarligt, men samtidigt resultat som behöver problematiseras – av flera skäl.
Först och främst eftersom undersökningen (som avser läsåret 2022) anses påverkade av pandemin. Det är visserligen är väldigt praktisk slutsats. Att också andra länder påvisar fallande resultat tas dessutom som intäkt för att tesen är korrekt.
Fast så enkelt behöver det inte vara, för till skillnad från många andra länder genomgick Sverige aldrig lika långa och radikala nedstängningar av skolor. Antingen betyder detta att vår coronastrategi varken gjorde från eller till, eller att andra faktorer spelar större roll för de svaga svenska resultaten.
Nu blir makthavare från höger till vänster plötsligen mycket mer osäkra. Många skyller på varandra, andra på att barnen läser för lite och åter andra på att vi på något sätt nog är på rätt väg ändå.
Ja, det kan vi faktiskt vara. Om det gäller elever där minst en förälder är född i Sverige.
Vad vi kan konstatera är hur som helst att elever födda utomlands eller födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar presterar sämre än andra elever, även med hänsyn till socioekonomiska förhållanden. Att många av dessa familjer dessutom lever under socioekonomiskt svaga förhållanden försämrar naturligtvis förutsättningarna ytterligare. Segregerade förhållanden och emellanåt besvärliga hemförhållanden gör sitt till.
Nu ska man visserligen komma ihåg att det ovanstående är en välgrundad hypotes snarare än ett vedertaget faktum. Skolverkets slutsatser är till exempel att språksvårigheter på grund av utländsk bakgrund spelar mindre roll än tidigare.
Andra anser däremot är invandringen är fundamental för att förstå många av skolans problem. I Kvartal presenterar till exempel Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren statistik som påvisar riktigt goda svenska skolresultat – men bara för elever där minst en förälder är svenskfödd. Samma statistik påvisar emellertid att alla elever förlorat på pandemiåren.
Av allt detta kan vi förmodligen lära oss två saker. Dels att den svenska coronastrategin inte heller på detta område nödvändigtvis varit bättre än andra länders val. Dels att invandringsrelaterade problem och socioekonomiska förhållanden tenderar att konvergera. Om man så vill har vi numera en stor, huvudsakligen invandrad underklass som står mer eller mindre utanför det övriga svenska samhället. Elevernas sjunkande resultat blir därmed primärt en integrations- snarare än skolfråga.